Facebook noscript imageSkogkär: Fjorton är bättre än femton men sämre än tretton
Mats Skogkär
Skogkär: Fjorton är bättre än femton men sämre än tretton
Justitieminister Gunnar Strömmer (M). Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet
Justitieminister Gunnar Strömmer (M). Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Det blev ingen sänkning av straffbarhetsåldern till 13 år. Nu föreslår regeringen istället en sänkning till 14. Kritikerna är lika missnöjda för det. Enligt dem har Sverige hittat den optimala straffbarhetsåldern och den är 15 år. Inget kan rubba dem ur denna övertygelse – inte heller det faktum att antalet barn under 15 som misstänks för inblandning i mycket grova brott, som mord, har tiodubblats på bara några år.

För en månad sedan tvingades regeringen dra tillbaka sin proposition om att sänka straffbarhetsåldern från 15 till 13 år. Tyvärr. Men med sex politiska vildar i riksdagen och ett kvittningssystem som brutit samman fanns inga garantier för att regeringens förslag skulle få stöd av en riksdagsmajoritet.

Nu har regeringen återkommit med en ny proposition, samma som den gamla, med den förändringen att straffbarhetsåldern föreslås sänkt till 14, inte 13. Och därmed väntas även Socialdemokraterna rösta ja.

Motståndarna till sänkt straffbarhetsålder återkommer givetvis också. I ett debattinlägg i Aftonbladet (8/7) med 48 undertecknare uppmanas riksdagens ledamöter att avvisa förslaget. Fler liknande protester lär följa.

Det har gått inflation i offentliga upprop som utgår från att antalet undertecknare och deras titlar är argument i sig. Men kanske finns det en och annan förvirrad själ som låter sig övertygas av att den tillförordnade generalsekreteraren för Clowner utan gränser, biskopen i Stockholm och Elektrikerförbundets ordförande samtliga tycker att sänkt straffbarhetsålder är en urusel idé, vem vet.

Hursomhelst tycks argumenten vid det här laget vara uttömda. Endast upprepning återstår. Lagstiftningen kommer inte att minska antalet barn som begår brott, fastslår de 48 i uppropet trosvisst. Det återstår att se. Någonstans ska gränsen för straffbarhet gå. I Sverige går den sedan länge vid 15 år, vilket knappast är en mindre godtycklig gräns än 14 – eller för den delen 13. En trettonåring kan vara mognare än en femtonåring, om det nu är individens mognadsgrad som ska vara utgångspunkten. I andra länder dras gränsen vid andra åldrar. Tanken att det ena valet av straffbarhetsålder – 15 år – skulle vila på humanism, vetenskap och beprövad erfarenhet, medan valet av lägre straffbarhetsålder vilar på lika delar ondska, okunskap och dumhet har inte mycket som talar för sig. Det som pågått och pågår liknar mest en pseudodebatt.

Till saken hör att den sänkta straffbarhetsåldern bara ska gälla för de allvarligaste brotten som har ett lägsta straffvärde på fyra års fängelse, som mord och grova sprängdåd, och endast under fem år.

Läs även: Skogkär: När bara inlåsning återstår

Kritiken mot att barn som begått grova våldsdåd nu ska kunna sättas i fängelse, istället för att som tidigare bli inlåsta på någon av Statens Institutionsstyrelses, SiS, faciliteter, är lika märklig den. Som om det avgörande är vilken som är den inlåsande myndigheten, vem som vrider om nyckeln, någon inom Kriminalvården eller en SiS-anställd. Det viktiga är att farliga kriminella sätts bakom lås och bom, oavsett ålder. Inget talar för att Kriminalvården skulle vara sämre skickad att klara den uppgiften – eller att ge adekvat behandling som i bästa fall leder till återanpassning.

Vad som är uppenbart och ovedersägligt är att dagens lagstiftning, dagens påföljder, dagens förebyggande arbete, olika sociala insatser, kort sagt de nuvarande, beprövade metoderna för att hantera mycket unga förbrytare, inte har kunnat förhindra en utveckling där den grova våldsbrottsligheten kryper allt längre ned i åldrarna.

Av propositionen framgår att tolv barn under 15 var misstänkta för inblandning i mord eller planering av mord under 2019. 2022 var det 21. 2023 var det 46. 2024 var det 120. Förra året var det – 173.

För de allra grövsta brotten som begås av barn väcks något som kallas bevistalan. Det är en form av domstolsprocess som fastställer om ett barn gjort sig skyldig till brott, utan att något straff döms ut. Bevistalan väcktes mot sju barn under 2023 – förra året var det 88. Av dessa gällde 64 inblandning i mord.

Statistik kan inte tala ett tydligare språk än så. Detta är en utveckling som måste brytas. Det kräver mer än sänkt straffbarhetsålder, och regeringen har också kommit med ett helt batteri av reformer på straffrättens område som även berör unga som begår brott.

Som justitieminister Gunnar Strömmer (M) brukar säga: Om vi gör som vi alltid har gjort kommer det att gå som det alltid har gått.

Det verkar inte bekymra vare sig Elektrikerförbundet, Svenska kyrkan eller Clowner utan gränser.

Läs även: Skogkär: Bullbak med barnsoldater

Mats Skogkär

Utbildad vid Journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på TT Nyhetsbyrån i 15 år. Ledarskribent på Sydsvenskan i 15 år.

mats@bulletin.nu