Antaganden är farliga saker. De ligger till grund för vår verklighetsbild, men undviker själva granskning. De ter sig så självklara. Ofta fortsätter de att te sig självklara även efter att de börjat orsaka stora problem. Som en dåligt lagd grund får antaganden hela bygget att skaka.

Det antagande som jag nu vill undersöka är att mer tid är lösningen på dåliga utbildningsresultat. Detta genomsyrar hela Sveriges utbildningspolitik. Gymnasieutbildning har i princip blivit obligatorisk, och även universitetsutbildning går i den riktningen. Ett bra exempel är regeringens beslut att utöka grundskolan från 9 till 10 årskurser – ett beslut som accepterats helt utan motstånd. Av rädsla att framstå som utbildningsfientliga har till och med Socialdemokraterna lyckats lägga band på sitt reflexmässiga hat för alla Tidö-förslag.

Begrunda följnade resonemang: ”Det vi gör fungerar inte. Så låt oss lägga ännu mer tid på det!”. När det uttrycks så blir problemet lätt att se. Om vi gör något som inte fungerar, vore det väl klokare att göra mindre av det? Visst, ibland så rämnar väggen bara man fortsätter att banka med huvudet, men det kan lika gärna vara huvudet som spricker. Tricket är att använda andra människors huvuden som verktyg, exempelvis svenska skolelever.

Dålig utbildning? Fler år i grundskolan! I gymnasiet! I universitetet! Fler doktorstitlar, certifieringar och diplom! Ju mindre man lär sig, desto mer tid måste offras!

Utbildning har sina fördelar – och sina nackdelar. Dessa lär variera från situation till situation, skola till skola och elev till elev. Det finns idag en betydande grupp elever och studenter som skadas av sin utbildning. De lär sig ingenting förutom dåliga vanor. Dessa lär de sig dock mycket väl.

Bättre att unga människor får komma ut i arbetslivet, där man belönas för sina ansträngningar, lär sig ett yrke, att komma överens med andra, kommer i kontakt med förebilder, och straffas för respektlöshet, lathet och sen ankomst. Även en dålig arbetsplats har den stora fördelen att den åtminstone lär få de unga att vilja ta sig uppåt, vilket kan motivera dem att återvända till utbildningssystemet. ”Arbete gör dig fri” – vilket är sant även om uttrycket fått olyckliga associationer.

Poängen är inte att utbildning inte är viktigt. Poängen är att det i många fall erbjuds bättre utbildning utanför utbildningsväsendet. En bra arbetsplats är bättre än en dålig skola. Ibland är skolor så dåliga att barn behöver skyddas från dem.

Självklart ska Sverige ha ett bra utbildningsväsen. Men tyvärr verkar det som om alltför många tycker att vi först ska tvinga kvar folk i utbildningssystemet, och sedan göra det bättre. Själv tycker jag att vi bör börja i den andra änden, och först fixa utbildningssystemet. Om vi lyckades med det skulle vi kanske till och med upptäcka att vi inte längre behövde använda tvång.

Folk är bra på att bestämma vad som är bra för dem själva och deras barn. Åtminstone bättre än byråkrater och lagstiftare i Stockholm. Låt oss alltså ge folk möjlighet att undvika skolan om denna inte ger dem något. Avskaffa förbud mot så kallat ”barnarbete”, och gör slut på betygs- och utbildningsinflation för arbeten som inte kräver några sådana. Låt oss också utöka möjligheterna för folk att återvända till utbildningsväsendet om de så skulle önska.

SE ÄVEN: Sjölander: Fraud alert: “There is a paper that shows…”

Som vanligt är det klokt att undvika extremerna. Det är inte sant att mer utbildning ALLTID är lösningen, men det är inte heller sant att mindre utbildning ALDRIG är lösningen. Sanningen ligger någonstans däremellan. Samtidigt är det tydligt att dagens Sverige ligger närmare det ena vägdiket än det andra, och detta är för mycket utbildning.