Sverigedemokraterna diskuterar ett förbud mot manlig omskärelse. Medicinska skäl förs fram, men det verkar snarare vara en attack mot islam. Om det är målet borde man åtminstone vara öppen med det, skriver Torsten Sandström.
Läsare av mina texter inser att jag anser att Sverigedemokraterna varit en god kraft i svensk politik. Inte minst i frågan om invandring, som kostat nationen gigantiska summor och orsakat många andra problem.
Men i medierna ser jag nu att SD tycks vilja införa en lag mot det som oklart kallas ”icke-medicinsk omskärelse”. Alltså mot religiös eller annan omskärelse, annat än på strikt medicinska skäl. SD verkar helt enkelt vara ute efter ett förbud mot religiös omskärelse, i och med att detta fenomen redan tillåts och regleras genom lagen SFS 2001:499 om omskärelse av pojkar.
Mediala rapporter tyder pikant nog på att höga företrädare inom SD har delade meningar i frågan. Jimmie Åkesson tycks öppna för att den judiska minoriteten ska ges ett undantag från en eventuellt ny förbudslag. Andra verkar vilja ha ett strikt förbud. Motiveringen är i det senare fallet något i stil med att en omskärelse är ett oåterkalleligt ingrepp som kränker barnets religionsfrihet.
Jag häpnar över hur SD kan fokusera på en så marginell och tungt kulturellt förankrad fråga i Europa. Skadeverkningarna för små pojkar verkar vara ytterst perifera. Det upphaussade intresset tyder på att det i själva verket är religiösa grunder som styr diskussionen, närmare bestämt en aversion mot judiskt-islamska traditioner.
Jag menar således att omskärelse rör en oförarglig kulturföreteelse i vårt land. Omskärelse av pojkar har länge skett utan märkbara problem. Riskerna för skador är minimala. Religiösa vanor är dessutom ofta märkliga, och omskärelse av pojkar – till skillnad mot flickor, nota bene! – är knappast värre än att svenskar i kyrkan om söndagarna intar ”Jesu blod som utgjutits” (vid nattvarden). Jag skriver därför: låt människor få syssla med uråldrigt hokus pokus ifall de så önskar!
Att frågan poppar upp inom SD är något olustigt, menar jag. Det verkar inte främst motiveras av omtanken om små ”oskyldiga pojkar”. Därför förnimmer jag en känsla av att etnisk-religiös fördomsfullhet råder inom SD. På vänsterkanten är det tyvärr inte mycket bättre ställt. Där vill många förbjuda omskärelse med stöd av Barnkonventionen.
