Med köldens ankomst har problemet med att förse befolkningen med värme i Ukraina förvärrats inför uppvärmningssäsongens start. Under förhållanden av fullskaligt krig, när Ryssland aktivt slår inte bara mot energiinfrastrukturen utan även mot gasutvinningsanläggningar, kolgruvor och tillhörande produktion, är riskerna att stå utan fjärrvärme extremt höga. Dessutom står Kiev redan nu inför brist på naturgas i lagren som behövs för att relativt bekvämt ta sig igenom vintern.

Riskerar ukrainare verkligen att frysa i sina egna hem redan denna vinter? Låt oss reda ut den här frågan.

Ukrainas uråldirga sovjetiska fjärrvärmesystem jämfört med Sverige

För den svenske läsaren kan situationen i Ukraina verka något svårbegriplig. Men det är faktiskt inget komplicerat: skillnaden ligger bara i organisationsmodellerna för systemet.

Det ukrainska uppvärmningssystemet i de flesta stora städer och flerfamiljshus är ett arv från den sovjetiska centraliserade modellen. Värme produceras vid kraftvärmeverk eller i panncentraler och distribueras sedan genom huvudnät till hela stadsdelar eller till och med städer. På- och avstängning av uppvärmning sker samtidigt på beslut av lokala myndigheter, baserat på väderförhållanden. I regel sker detta när medeltemperaturen sjunker under +8°C tre dagar i rad.

Lägenhetsinnehavare i Ukraina kan inte individuellt reglera värmetillförseln, vilket i praktiken ofta leder antingen till hetta inomhus eller brist på värme. De flesta höghus har inte individuella värmekällor. Vid avbrott i den centrala panncentralen eller skador på huvudledningen kan ett helt område eller till och med en miljonstad stå utan uppvärmning. Det vill säga, systemet är absolut inte autonomt.

I Sverige är situationen annorlunda. Även om centraliserad värmeförsörjning också används i stor utsträckning i landet, är den mycket mer effektiv och miljövänlig. Dessutom är autonoma system i privata bostäder och flerfamiljshus mycket vanligare i Sverige. Invånarna har möjlighet att finjustera värmen och undvika onödigt slöseri.

Sveriges större mångfald av energikällor och decentraliserade nät gör systemet mer motståndskraftigt mot lokala störningar. Denna skillnad i systemen innebär att risken för storskalig och samtidig kollaps av uppvärmningen i till exempel Kiev är betydligt högre än i exempelvis Stockholm.

Ryska angrepp mot infrastrukturen och bränslebrist

Rysslands aktiva angrepp under de senaste månaderna riktas målmedvetet just mot den ukrainska energisektorn. Angrepp mot naturgasutvinningsanläggningar och gaslager hotar den viktigaste bränslekällan för uppvärmningssäsongen. Attacker mot gruvor och kolbrytningsanläggningar minskar kollagren, som är kritiskt viktiga för driften av många kraftvärmeverk som producerar inte bara elektricitet utan även värme.

Det kommer också oroande rapporter om brist på gas i underjordiska lager. Enligt olika uppskattningar kan upp till hälften (!) av den nödvändiga bränslemängden saknas för att klara uppvärmningssäsongen. Detta är extremt farligt, med tanke på att naturgas är huvudbränslet för de flesta stadsbaserade panncentraler i Ukraina. Dessa problem ökar inte bara riskerna för blackouts, utan mångdubblar också sannolikheten för att stora städer i princip kommer att stå utan värme.

Problemen märks redan nu. Traditionellt startar uppvärmningssäsongen i Ukraina i mitten av oktober. Men i år, på grund av resursbrist och behovet av att spara, drar starten för värmeleveransen ut på tiden. Myndigheterna har tillkännagett att den inte startar förrän i början av november.

Denna försening ökar obehaget för befolkningen, för i Ukraina är det redan tillräckligt kallt. Lufttemperaturen i Kiev de senaste dagarna är från +4 till +8 grader, i Charkiv från +3 till +7, i Dnipro upp till +9-10 och så vidare. Men den största faran ligger framför oss. Många meteorologer varnar för att vintern lovar att bli hård, med prognoser om betydande och långvarig kyla. Om den centraliserade uppvärmningen stoppas (på grund av brist på gas/kol eller skador på infrastrukturen) kommer invånarna i flerfamiljshus i stora städer att vara praktiskt taget försvarslösa mot kylan.

Det är viktigt att förstå de begränsade möjligheterna att förbereda sig för sådana scenarion. Om man kan förbereda sig för blackouts genom att köpa laddstationer, powerbanks, batterier och autonom belysning, är det tekniskt omöjligt att värma ett flerfamiljshus i staden utan centraliserad värme. Elektriska element kan orsaka överbelastning av nätet och provocera ännu längre blackouts, och att använda sin gasspis i lägenheten (om den överhuvudtaget finns) är mycket osäkert, skadligt för hälsan och helt enkelt ineffektivt för att värma stora ytor. Slutligen har vissa ukrainare elektriska element hemma: de har redan ökat elförbrukningen med i genomsnitt 20% jämfört med för en månad sedan. Detta är ytterligare belastning på nätet, vilket ökar risken för blackouts ännu mer.

Risker för humanitär katastrof

Den rådande situationen ställer Ukraina inför ett hot som kan visa sig vara inte mindre förödande än direkta stridshandlingar: kylan. Ukrainare kan denna vinter hotas inte bara av obehag, utan av mycket allvarliga, storskaliga problem med uppvärmning eller till och med partiell systemkollaps i enskilda regioner.

Avbrott i värmetillförseln i en miljonstad under en hård vinter utgör en verklig humanitär katastrof. Kyla i höghuslägenheterna leder inte bara till sjukdomar och följaktligen belastning på sjukvårdssystemet, utan gör också snabbt bostäderna obeboeliga.

Det internationella samfundet måste inse att hjälp till Ukraina i frågor om återställande, skydd och försörjning av landets energiinfrastruktur inte bara är en fråga om ekonomisk stabilitet utan också en fråga om överlevnad för miljontals människor denna vinter. Kiev behöver redan nu akuta leveranser av bränsle, utrustning för reparationer och möjligen utveckling av planer för akut decentralisering av värmeförsörjningen där det är möjligt.

Men naturligtvis är det viktigaste villkoret för att vintern ska passera mer eller mindre lugnt att stridshandlingarna upphör och den ryska aggressionen stoppas. Eller åtminstone ett villkorligt ”energivapenvila”, när Kreml förbinder sig att inte slå mot värmeanläggningar, så att civila helt enkelt kan överleva den svåra vintern. Men man bör knappast förvänta sig sådan omtanke från Putin, något sådant vore främmande för honom.

Uppdatering: Natten till den 22 oktober angrep Ryssland på nytt Ukraina massivt och ett av målen var ett värmekraftverk i Kiev.