In sin debattartikel från i torsdags påstår Lotta Varga att den så kallade ”barnflickan” i Knutbyfallen är oskyldig. Det finns stora logiska problem med detta, skriver Per BM Landin.
Det har aldrig tidigare hänt att jag funnit det nödvändigt att kritisera en debattartikel i Bulletin. Men Lotta Vargas debattartikel den 26 november passerar alla gränser.
SE ÄVEN: DEBATT: Leif GW har visst inte alltid facit
Hon inleder med att skriva att barnflickan Sara ”med stor sannolikhet suttit inspärrad i 7 år på rättspsyk helt i onödan. Den person hon påstods ha mördat var redan död när hon avlossade sina skott”.
Hon beskriver en obevisad teori som en orubblig sanning. ”Det visste både polis och åklagare”, fortsätter hon och därmed påstår hon att polis och åklagare varit i maskopi med varandra för att förhindra att ”sanningen” kom fram.
Istället för att informera Sara om att den hon trodde sig ha mördat redan var död – som om det var bevisat och klart redan då – anklagar hon polis och åklagare för att ha manipulerat utredningen så att detta inte skulle märkas. Det är häpnadsväckande att en så allvarlig anklagelse får framläggas som en objektiv sanning.
Hon skriver vidare att barnflickan Sara Svensson är oskyldig. Oskyldig? År 2003 slog hon Alexandra Fossmo ett flertal gånger i huvudet med en hammare denne låg och sov. Alexandra Fossmo blev inte allvarligt skadad men det beskrevs senare som ett mordförsök Sara aldrig blev åtalad för. När hon året efter sköt Alexandra Fossmo med tre skott hade hon ingen anledning att tvivla på att det var en levande människa hon sköt mot och skulle döda. Efter att ha avlossat skotten i sovrummet gick hon över och knackade på hos grannen, Daniel Linde. När han öppnade sköt hon honom med två skott. Han blev livshotande skadad men överlevde.
Jag skulle vilja påstå att detta mer än väl motiverar 7 år på en rättspsykiatrisk anstalt. Lotta Varga anser däremot att det var ”helt i onödan”!
Hon anklagar rättsväsendet för att undanhålla bevis, bortförklara observationer och undvika att utreda alternativa händelseförlopp och skriver att det är ”exakt samma brister som gång på gång pekas ut som huvudorsak till att oskyldiga människor döms i Sverige”.
Gång på gång? Hur många då? Var kommer de uppgifterna ifrån?
Jag förstår att flera advokater nu förklarat sig villiga att begära resning för Sara Svensson. Här finns det nya skattemiljoner att tjäna ...
Men om nu inte Sara Svensson kan dömas för mord om den hon sköt redan var död borde väl Helge Fossmo inte kunnat dömas för anstiftan. Frågan är väl i så fall bara vem som dödade Alexandra Fossmo?
Men det kanske Lotta Varga också kan svara på?
Per BM Landin
