Liberalerna lanserar valkampanjen ”Därför Mohamsson” där partiledaren får nya namn som Knäckgängensson och Skolsson. Men PR-experten Paul Ronge är skeptisk och jämför med den misslyckade Centerpartikampanjen från 1998.
I ett desperat försök att rädda opinionssiffrorna inför valet lanserar Liberalerna nu kampanjen ”Därför Mohamsson”. Partiledaren tilldelas en rad nya efternamn: Knäckgängensson, Mobilförbudsson, Skolsson och Ordningsson.
L under riksdagsspärren
Liberalerna blöder i mätningarna. Partiet ligger under riksdagsspärren mindre än ett år före valet. Bara nio procent av svenskarna har stort förtroende för Mohamsson, enligt en mätning från Demoskop som Aftonbladet refererar till. En mätning från Indikator Opinion visar att en tredjedel av de tillfrågade inte vet vem hon är, rapporterar Aftonbladet.
Mohamsson motiverar konceptet med sin familjs historia. ”När min familj kom till Sverige bytte min pappa vårt efternamn. Från Mohammed till Mohamsson, för att vi nu blivit en del av Sverige”, skriver hon i ett pressmeddelande.
Jämförs med misslyckad C-kampanj
PR-experten Paul Ronge ser kampanjen som ett tecken på desperation.
– Jag kan förstå att man gör detta. Det är ju panik i lägret just nu. Men det funkar sällan att försöka fokusera på politiker i stället för politiken. Själva kampanjen blir lite sorglig, man ska inte behöva berätta att man är partiledare, säger Ronge till Aftonbladet.
Han drar paralleller till Centerpartiets kampanj ”Det här är Lennart” från 1998. Kampanjen blev en flopp: Centerpartiet förlorade nio mandat och Daléus blev kortvarig som partiledare, skriver Aftonbladet.
”Spinkigt” parti
Ronge menar att kampanjen inte ger väljarna någon anledning att rösta på Mohamsson.
– För att knäcka gäng behövs ju muskler och ingen kan anklaga Moderaterna och Sverigedemokraterna, exempelvis, för att sakna muskler på den fronten. Det här förklarar inte varför man ska rösta på Mohamsson, säger han till Aftonbladet.
– Det ger nästan mer fokus på spinkigheten i partiet, lägger Ronge till.
Samtidigt påpekar han att Liberalerna har få alternativ kvar efter att redan ha testat ”popcornstrategin” med många utspel på kort tid.
Det finns dock positiva exempel. Lars Leijonborg fick smeknamnet ”Lejonkungen” under valspurten 2002, vilket tog fäste och bidrog till en lyckad comeback.
