Bakgrunden till Heiligs kritik är Mats Svegfors senaste artikel på DN Debatt 4/5 , där han meddelade att han inte längre kan tänka sig att rösta på Moderaterna på grund av partiets strama migrationspolitik och samarbete med Sverigedemokraterna.

I sin artikel på debattartikel i DN Kultur anser Heilig att detta resonemang utgör ett exempel på hur delar av det liberala etablissemanget vägrar att se verkligheten som den är. Själv beskriver sig Heilig som jude med flyktingbakgrund, och han betonar vikten av respekt för människovärdet oavsett ursprung.

Men han varnar samtidigt för att den liberala synen på migration nått vägs ände, eller som han skriver: “Naivitet, ohanterliga volymer och förnekande av problemen tog Sverige till en vändpunkt”.

Sverige, skriver Markus Heilig, har gått från att tidigare ha varit ett relativt homogent land – där integrationen av de relativt få invandrarna skedde via gemensamma kulturella referensramar som Astrid Lindgren-böcker, språk och snapsvisor – till ett samhälle där stora grupper av invandrare lever “i bubblor av sin ursprungskultur”, inte sällan med från infödda svenskar skiljaktig inställning till frågor som abort, homosexualitet, och andra centrala värdefrågor.

Han beskriver vidare i DN-artikeln hur andelen utrikesfödda i skolor och bostadsområden passerat en kritisk massa där integrationen försvårats, och frågar retoriskt: ”Varför lägga möda på att lära sig svenska, när alla i klassen eller bostadsområdet ändå talar ens eget modersmål?”

Höga trösklar till svensk arbetsmarknad

Heilig pekar på att arbetslösheten bland utrikesfödda ligger på cirka 16 procent – mer än dubbelt så hög som bland infödda svenskar – och argumenterar i sin artikel för att detta inte är förenligt med den svenska modellen med starka sociala skyddsnät och kollektivavtal som skapar höga trösklar till arbetsmarknaden, och skriver hypotetiskt:

Kanske hade det gått att behålla den svenska modellen om inflödet av lågutbildade invandrare begränsats, och samhället tydligt kommunicerat en förväntan om snabb integration. Det tåget har gått.

Han kontrasterar därefter den svenska situationen med den som råder i USA, där låga trösklar till arbetsmarknaden underlättar en integrationsresa, men till priset av låga löner och svaga sociala skyddsnät. Samtidigt menar han att den svenska kombinationen av hög invandring, starka skyddsnät och höga trösklar skapar en etniskt definierad underklass som står utanför samhället.

Efterlyser debatt bortom moraliserandet

Demoniseringen av invandringskritiska röster förvärrar enligt Heilig situationen. I en metafor ställer han de av landets invånare som längtar tillbaka till det kulturellt homogena Sverige – ett “Sjöbo” – med dess sociala kapital och höga grad av tillit, mot det etablissemang som enligt honom rutinmässigt avfärdar dessa som extrema på olika sätt, och skriver:

Det liberala etablissemanget fortsätter i stället att snorkigt mästra människor som saknar Sjöbos sociala kapital, och stämplar dem som högerextrema eller värre. Det driver allt fler i armarna på riktigt extrema krafter.

Han pekar på den amerikanska utvecklingen, där enligt vad han skriver centristiska väljare drevs i armarna på Trump och Maga-rörelsen av liknande skäl.

Heilig understryker emellertid att en stor invandrarpopulation enligt honom är här för att stanna och att Sverige därför måste hantera utmaningarna kring tillit, socialt kapital och kulturell sammanhållning med både realism och respekt för människovärdet.

Heilig skriver att han med sin DN-artikel vill uppmana till en mer öppen och nyanserad debatt i stället för moraliserande och varnar för att det liberala etablissemangets sätt att hantera frågan riskerar att få ödesdigra konsekvenser för det svenska samhällskontraktet.