Det är för tidigt att säga om det blir en varaktig fred, men att trion Trump, Witkoff och Kushner åstadkommit ting ingen tidigare lyckats åstadkomma kan vi redan nu konstatera. Fastighetsägarna – alla tre sysslar med fastighetsaffärer – har åstadkommit det diplomater och proffstyckare misslyckats med.
Det mest fantastiska med det fredsavtal Donald Trump lyckats ro iland är givetvis att de tjugo personer som ännu efter två år var vid liv som Hamas gisslan nu frigetts och återbördats till Israel.
Men det roligaste är reaktionerna från de vanliga Trump-hatarna, som inte riktigt vet vad de ska göra med sig själva. Palestinaaktivisterna fortsätter som vanligt. De var aldrig intresserade av fred i Gaza, utan det var bara en förevändning som allt tydligare inte bara längre är traditionellt judehat, utan hat mot hela Västvärlden.
Men de som verkligen ville ha fred i Gaza, som på allvar bekymrade sig om de svåra förhållandena där, har också en svår tid, eftersom det var fel person som åstadkom freden. De säger att Donald Trump bara gjorde fred för att få Nobels fredspris. Att han gärna vill ha det, torde vara uppenbart, men det behöver ju inte göra freden sämre.
Det som är så smärtsamt för många att erkänna är inte bara att fel människa, det vill säga Donald Trump, åstadkom freden, utan lika mycket att de som de själva hållit på misslyckats. Många inbillar sig fortfarande att det är FN som skapar fred i världen, tillsammans med den kader av diplomater som reser världen över och uppoffrar sig med att bo på hotell, äta kaviar och färdas i lyxflygplan på skattebetalarnas bekostnad, därför att det tros leda till en bättre värld för oss alla.
Så kommer tre fastighetshandlare från Amerikas östkust och gör jobbet. En av dem, Donald Trumps svärson Jared Kushner, spelar en mera tillbakadragen roll under Trumps andra presidentperiod än han gjorde under den första, men när han då lyckades förhandla fram Abrahamavtalen, då Förenade Arabemiraten, Bahrain, Sudan och Marocko erkände Israel, jämförde många honom med Henry Kissinger.
Det stämmer att Kissinger och Kushner verkar ha haft en ömsesidig beundran, fram till Kissingers död vid 100 års ålder 2023. Men, som Niall Ferguson påpekat i en intressant artikel, sättet Kushner skapar fred är då allt annat är Kissingers metod. Kushner gör det som affärsman.
När Donald Trump lämnade Vita Huset i januari 2021 startade Kushner företaget Affinity Partners, som redan under första året tog in tre miljarder dollar i investeringar från Saudiarabiens regering. De har sedan fortsatt att ta in kapital från Qatar, Förenade Arabemiraten och bland annat använt pengarna till ett enormt företagsköp i spelbranschen, vilket åtminstone under en tid gjorde Kushner till den kanske mest skuldsatta människan i världshistorien.
Så nej, han påminner inte om Henry Kissinger, snarare om Emmerich Olsson i Fritiof Nilsson Piratens novell ”Bankkalas”, mannen som under 1930-talets depressionsår köpte fastigheter för lånade pengar till sådana belopp att många ansåg det vara oförsvarligt. Men depressionen vek, priserna steg och Olsson kallades därför ”framsynt”, trots att han spekulerat i väldig omfattning. Sådana är risktagare. När det går bra kallas de ”framsynta”, när det går dåligt kallas de stollar eller rent av kriminella.
Trumps, Witkoffs och Kushners arbetssätt är inte så olikt detta. Ibland går det bra, ibland går det åt pipsvängen. Men när det går bra ger det sådan vinst att de är beredda att ta chanserna.
Men Kushners miljarder har också investerats i israeliska teknikföretag samt i olika stora investeringar på Västbanken och i Gaza. Särskilt Saudiarabien har länge varit sugna på att investera i Israel, men det måste ske genom bulvan, så Kushners företag har passat utmärkt bra för det.
Har man investerat i ett land, går man ogärna i krig mot det. Redan Frédéric Bastiat skrev i början av 1800-talet att om varor inte korsar en gräns, kommer soldater att göra det. Omvänt gäller givetvis också. När soldater korsar en gräns gör varor det inte.
Kushner har alltså tjänat jättebelopp på sin fredsfrämjande verksamhet och det kan verka stötande för de flesta att så många inom Trumps administration har oklara gränser mellan privata pengar och offentliga medel. Men om man är villig att acceptera den oklarheten kan man konstatera att de får jobbet gjort.
De har dock inte gjort allt jobb själva. Tony Blair såg en chans till comeback och serverade en fredsplan som Kushner och Witkoff presenterade för Qatar på ett möte i New York. De fick qatarerna med på planen och emiren av Qatar var värd för ett möte för åtta arabländer där Trump presenterade planen den 23 september.
Benjamin Netanyahu var måttligt förtjust i planen. Han ville avsluta erövrandet av hela Gaza och ville absolut inte frige 250 palestinier som satt på livstidsstraff i israeliska fängelser. Inte heller gillade han orden om ”palestinsk självbestämmanderätt och statlighet”.
Men Trump kallade Netanyahu till Vita Huset. Han kom och tvingades ringa till Qatar och framföra en ursäkt för bombningen i Doha tidigare i år.
Nu gällde det att få Hamas att gå med på planen. De vägrade gå med på en del av de tjugo punkterna, särskilt det om avväpning och utestängande från framtida styrning av Gaza. Men Trump gjorde som han brukade. Han låtsades som om Hamas gått med på hela paketet, vilket gjorde Hamas förhandlare villrådiga. Netanyahu kunde omöjligt fortsätta kriget om Hamas släppte hela den återstående gisslan.
Där är vi alltså nu. Hamas fortsätter nu med att avrätta gazabor som de anklagar för samarbete med fienden och Trump låtsas som om de bryter mot ingångna avtal, trots att de aldrig gått med på hela avtalet.
Så gör man fastighetsaffärer! Och så kan man tydligen göra fred. Men en del fastighetsaffärer spricker. Och det gör också en del fredsavtal. Hur det går med detta får vi veta så småningom.
