Sveriges kärnkraftssatsning riskerar att stanna av – experterna finns helt enkelt inte. Strålsäkerhetsmyndigheten larmar om att över 2 000 specialister inom strålskydd och kärnkraftsteknik saknas. – Det behövs tydliga politiska signaler från politiker, säger Klara Insulander Björk, utredare på SSM till Ny Teknik.
Kompetensbristen är redan akut i dagens kärnkraft, visar en ny kartläggning från myndigheten. För att hantera befintliga reaktorer krävs 200 nya specialister inom tre år. Men om planerna på en storskalig utbyggnad blir verklighet ökar behovet dramatiskt – då behövs hela 2 100 personer med rätt kompetens.
Idag finns omkring 1 600 specialister inom strålskydd, men för regeringens mål om nya reaktorer till 2035 skulle antalet behöva öka till över 2 300 personer inom tio år.
Kamp om begränsad kunskap
Strålsäkerhetsmyndigheten har undersökt läget genom en enkät till 568 aktörer inom branschen. Resultatet chockar: redan nu finns 103 obesatta tjänster där strålningsrelaterad kompetens efterfrågas.
– Vi kan delvis täcka behovet med fortbildning och internutbildning. Men akademisk och specialiserad utbildning efterfrågas definitivt, säger Klara Insulander Björk.
Värst är läget inom strålskydd, där utbildningsplatserna knappt räcker till sjukvårdens behov. Inom kärnkraftteknik finns en mastersutbildning och en högskoleingenjörsutbildning, men kapaciteten är nästan fylld.
– Söktrycket är högt och fler platser kan inte skapas. Det bygger också på att vi måste bli bättre på att rekrytera utländska studenter som vill stanna i Sverige, avslöjar hon.
Hård internationell konkurrens
Situationen blir inte lättare av att Sverige inte är ensamt om sina kärnkraftsambitioner.
– Nu har nästan hela Europa börjat vilja bygga kärnkraft, säger Insulander Björk.
På torsdagen förra veckan presenterade Vattenfall sina planer på flera mindre reaktorer vid Ringhals. Efter utredning har bolaget valt att gå vidare med två möjliga leverantörer: GE Vernova Hitachi eller Rolls-Royce SMR. Målet är en total effekt på 1 500 MW, vilket motsvarar ungefär 1,5 storskaliga reaktorer.
Men utan rätt kompetens riskerar planerna att falla. Ett av problemen är att utbildningsområdet är så smalt att kurserna har svårt att bli ekonomiskt bärkraftiga.
– Lärosäten vill ge utbildningar som många studenter söker. De drivs i någon mån av en marknadslogik. Det är ett problem för ett så smalt fält, förklarar hon.
