Vänsterpartiet skakas av ännu en antisemitisk skandal. En riksdagsledamot har delat antisemitiskt material på internet och har blivit polisanmäld för hets mot folkgrupp. Den återkommande antisemitismen är uppenbarligen en del av en kultur snarare än enstaka olyckor.
Den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas har tagit en liten paus. Att sprida grov rasism har fått henne att behöva stanna upp och hämta andan. Det är kanske ansträngande att hetsa på nätet.
Delgado Varas är en tung vänsterpartist – hon sitter både i riksdagen och i partistyrelsen. Det är onekligen förvånande att ingen anat hennes hatiska åsikter. Eller om någon gjort det, så har man inte reagerat. Vänsterpartiet säger sig vara antirasistiskt, men har haft en rad liknande skandaler. Känner de inte igen varningssignalerna? Kanske borde partiet ha reagerat redan på kongressen när Delgado Varas tog ställning för en palestinsk enstatslösning, eller någon av de andra gånger som hon passerat anständighetens gräns,
Delgado Varas har flera gånger fått kritik av talmannen för att ha burit palestinasjal i riksdagens plenum. Ledamöter får nämligen inte bära kläder eller symboler med politiska budskap i kammaren. Delgado Varas viftade bort talmannens kritik med att palestinasjalen inte är en fråga om politik utan om solidaritet.
Det senaste som väckt uppmärksamhet är att Delgado Varas delade en bild som föreställer hur Israel kontrollerar USA, som i sin tur kontrollerar andra stater. Det är en klassisk antisemitisk trop – idén om att judar styr världen. Bildtexten talar om hur ”sionistjudarna kontrollerar världen”.
Hennes försvar är svagt. Pinsamt svagt. Hon påstår att hon trodde bilden visade motsatsen – att USA kontrollerar Israel. Hon säger alltså att hon inte tror på en judisk världskonspiration, men möjligen på en amerikansk.
En första tanke är hur extremt svagt nyheten har hanterats. Under det första dygnet var uppmärksamheten minimal utanför ETC. Det blev först en större nyhet när Judiska Centralrådet polisanmälde Delgado Varas för hets mot folkgrupp. Då vaknade några medier – och sakta följde fler efter.
Frågan får viss uppmärksamhet, men någon riktig storm – som när en moderat tjänsteman tjuvfiskade ål, eller när en sverigedemokrat uttryckte sig rasistiskt – har uteblivit. Det är svårt att veta om media uppfattar det som en småsak, om de tycker att Delgado Varas har rätt, eller om de helt enkelt inte tror att vänsterpartister kan vara rasister. Kanske anses antisemitism inte vara ”riktig” rasism – bara ett slags jobbigt tjat.
Partiernas reaktioner skiljer sig också kraftigt. När en sverigedemokratisk riksdagsledamot sjöng en rasistisk sång under EU-valvakan, var han borta innan någon hann säga ”killevippen”. Vänsterpartiet däremot verkar inte ha någon tydlig uppfattning i frågan utan låter en polisutredning avgöra. Intrycket är att Vänsterpartiet inte tar frågan på allvar utan om hon fälls åker hon ut, annars blåser det över.
Det blir alltmer absurt hur media, det politiska Sverige och många andra låtsas som om de vänsterpartistiska antisemiter som åker fast bara är enstaka olyckor. Som om de vore lite tokiga idealister som råkade gå över en gräns – inte toppen på ett isberg.
Rasismen inom Vänsterpartiet verkar snarare vara en del av en kultur. Man ogillar Israel, och det ogillandet glider gradvis över i misstänksamhet och fientlighet mot judar i allmänhet. Kulturen är så marinerad i rasism att man inte ens reagerar när man sprider antisemitiska bilder. Samtidigt är självbilden som antirasister så stark att all kritik rinner av dem som vatten på en gås.
Även Vänsterpartiets samarbetspartier borde reflektera. Vill de verkligen samarbeta med ett parti som så ogenerat accepterar rasism?
