Marknadens reaktion på den amerikanske presidenten Donald Trumps tullar blev en brutal slakt på ekonomiska värden. Enligt uppskattningar försvann, enbart från USA, värden motsvarande 30 000 miljarder kronor – lite under en halv amerikansk statsbudget. Nasdaq backade drygt 6 procent och S&P 500 tappade 4,8 procent.

Det var den sämsta börsdagen sedan pandemin, och Nasdaq var nära att utlösa ett handelsstopp som aktiveras vid ett fall på 7 procent.

Utöver de amerikanska förlusterna föll börser kraftigt i stora delar av världen. Redan innan handelskriget har börjat är världen fattigare. Den svenska börsen föll under fredagen med 4,2 procent, och för hela veckan blev nedgången hela 9,1 procent.

Som jämförelse växte Stockholmsbörsen i genomsnitt med 8,79 procent per år under perioden 1984–2021. Den här veckan raderades alltså ett helt genomsnittligt börsår ut – ett hårt slag, inte minst för pensionssparare.

Reaktionerna kommer också på information som till stor del redan var diskonterad av marknaderna. Jämfört med toppen för amerikanska Nasdaq i december har över var femte dollar – 21,5 procent – utraderats. Det är knappast muntert att vara amerikansk pensionssparare just nu.

Fler reaktioner är att vänta. Det är naivt att tro att detta är en kortsiktig smäll som kommer ge långsiktiga vinster. I Trumps inre krets – hans ”bunkergäng” – lär den uppfattningen dessvärre råda ett tag till. Men det kommer snart att bli uppenbart att Trump inte representerar någon guldålder, vare sig för USA eller för världen.

Trumps första månader vid makten har präglats av en förstörelse av både ekonomiska värden liksom långsamt och mödosamt uppbyggda förtroenden och relationer har underminerats i en omfattning som troligen saknar motstycke i fredstid.

En första motreaktion kom i kongressen, där man antog en resolution som ger kongressen möjlighet att återta tullbeslut tagna av presidenten. Resolutionen stöddes av demokrater, med stöd från några republikaner. I senaten finns liknande initiativ för att stoppa handelskriget med Kanada.

Tullmurarna är impopulära och har ett löjets skimmer över sig. Allmänheten förstår att det är de som till slut får bära kostnaden. Det är också uppenbart att företag inte i någon större utsträckning kommer att flytta hem produktionen på kort sikt. Apple kan inte ha en dyr telefon som tillverkas i USA för den amerikanska marknaden och en annan och billigare för resten av världen. Detsamma gäller Nike – man kan inte ha parallell produktion i USA och Vietnam. Resultatet blir dyrare varor i USA – en kostnad som drabbar konsumenterna direkt.

På längre sikt finns ett ännu större problem: om tillväxten bromsar in, eller till och med blir negativ, kommer både budgetunderskottet som andel av ekonomin och statsskuldens relativa storlek att öka. Det riskerar att leda till en nedåtgående spiral. Och om tullkriget dessutom utlöser en lågkonjunktur, blir situationen ännu allvarligare.

En kraftigt fallande börs, stigande priser och andra ekonomiska problem kommer att skapa bekymmer för Trump. Visst kommer det finnas die hards som tror att en vändning är nära och att guldåldern står runt hörnet – men de blir allt färre.

Däremot lär de republikanska kritikerna bli fler. Enigheten i senaten och kongressen kommer att minska i takt med att valet 2026 närmar sig. Det finns många politiker som hellre hamnar i konflikt med Trump än förlorar sina platser till demokrater.

Det är där den största och viktigaste spänningen kommer att uppstå – när republikaner börjar rösta emot Trump. Hur han reagerar på det kan få stor påverkan på den amerikanska demokratin. Kommer han att acceptera motgångar och begränsad makt, eller kommer han att svara med en mer auktoritär hållning?

Med först en säkerhetspolitisk kollaps, och nu en ekonomisk, ser det ut att bli en lång och orolig väntan fram till nästa amerikanska val.

Läs även: Säg nix till Mix!