I en debattartikel i Aftonbladet skriver SSU:s ordförande, Lisa Nåbo, om hur hon vill ha en förmögenhetsskatt för att bekosta försvarets upprustning. Det är av många skäl en dum idé som bör skrotas.
SSU:s ordförande, Lisa Nåbo, är för många mest känd för hur hon sprang i väg till en lunch istället för att svara på frågor om varför SSU ägnar sig åt fulspel i sina lotterier.
I en debattartikel i Aftonbladet skriver hon nu om hur hon vill införa en förmögenhetsskatt och en skatt på kapital för att finansiera försvaret. Det är ett försök att svara på den känsliga frågan om hur man ska kunna öka försvarsanslagen utan att omprioritera i budgeten – eller få någon väljargrupp att känna sig som förlorare. Med andra ord att återigen springa ifrån ansvar.
Men Nåbo är inte bara ute efter äldres pengar genom spel. Hon vill också införa en skatt på de rika i Sverige, något hon kallar en Wallenbergskatt. Tanken är dum, på så många sätt, men det finns tyvärr en risk att SSU lyckas få med sig partiet på idén. Därför finns det skäl att bemöta vansinnet.
Det SSU påstår är:
”Vi behöver en Wallenbergskatt för att finansiera försvaret.”
Redan där är det ohederligt. SSU behöver inte en Wallenbergskatt för försvarets skull. Det här handlar inte om en plötslig omtanke om Sveriges försvar. Det handlar om att komma åt Wallenbergs och andras pengar. Syftet hade lika gärna kunnat vara grön omställning, röd rättvisa, klimatpolitik, välfärden eller att alla barn ska få extra godis i julklapp. Socialdemokrater hittar alltid en anledning att höja skatten.
Handen på hjärtat: om man verkligen ville Sveriges försvar väl, borde väl den första prioriteringen vara att byta ut Peter Hultqvist som kandidat till försvarsminister?
SSU förklarar vidare:
”De senaste månadernas utveckling har gjort det smärtsamt tydligt för alla – Sverige har inte råd att vara ett skatteparadis när vår säkerhet är hotad.”
En första reflektion: när vår säkerhet är hotad borde kanske första steget inte vara att ge sig på SAAB:s huvudägare och försöka skatta dem ur landet. Det visar bara hur snurrigt resonemanget är. SSU vill införa en specialskatt för att ta pengar från de rika – pengar som sedan ska användas för att köpa krigsmateriel från bland annat SAAB, som till stor del ägs av en av de rikaste familjerna.
Men det verkligt intressanta är Nåbos formulering om att Sverige inte har råd att vara ett skatteparadis. Att människor har pengar är ingen kostnad – särskilt inte för staten. Inte ens stora förmögenheter kostar staten något.
För att det ska bli en ”kostnad” måste man vända på perspektivet: att alla pengar i grunden tillhör staten, och att det vi medborgare får behålla i nettolön är en kostnadför den offentliga sektorn. Den tankegången är inte ovanlig i socialdemokratin. De talar ofta om att skattesänkningar ”kostar”, snarare än att det handlar om minskade inkomster för staten.
Och för att understryka den poängen skriver Nåbo:
”Kort och gott – pengarna finns, men de ligger och samlar damm i aktieportföljer.”
Det är inte ovanligt att vänstern ser rika människor som någon slags von Anka-figurer, med kassaskåp som bågnar av guldmynt, där de tar ett dopp i sedlar, dubloner och silverdollar. Kanske sticker några sedelbuntar fram under kudden. Och i garderoben står en gammal, dammig aktieportfölj. Vem skulle egentligen sakna de där pengarna, om Nåbo fick sätta sprätt på dem?
Men aktier är inte dammiga kontanter. Aktier är delägande i företag. Det finns en direkt koppling mellan aktierna och bolagets egna kapital. Metaforiskt kan en aktie ses som en fordran på företaget. Det är inte pengar som ligger och väntar – det är kapital som används till maskiner, lokaler, personal och innovation.
Tittar man på intäkterna från den gamla förmögenhetsskatten ser man snabbt problemet: mellan 1995 och 2007 stod den bara för mellan 0,3 och 0,7 procent av statens totala skatteintäkter. Det motsvarar intäkterna från en enda procents BNP-tillväxt. Skatten gjorde stor skada men gav små inkomster. En fullkomligt idiotisk skatt. Hade det inte varit för SSU hade den nog inte varit saknad av någon.
Samtidigt visar det hur lite pengar det handlar om – och därmed hur lösningen på de finansiella problemen borde se ut. Med dagens skatter drar staten in ungefär hälften av tillväxten. Om BNP växer med 10 miljarder, får staten in 5 miljarder.
Lösningen på många av våra problem – även försvarsfinansiering – ligger inte i SSU:s och Socialdemokraternas eviga försökt till optimering av skatter. Den ligger i tillväxt: i att människor jobbar och försörjer sig själva, i att företag kan växa och tjäna pengar, och i att Sverige är ett land som andra vill investera i – inte ett land där kapital flyr.
För det är precis det som händer – redan när diskussionen om förmögenhetsskatt drar igång. Folk flyttar sina pengar utomlands, och den tillväxt de kunde bidragit till sker i något annat land.
Sverige har redan testat förmögenhetsskatter. Det fungerade inte. Och det kommer inte fungera nästa gång heller. Eller gången efter det. Att göra samma misstag om och om igen gör det inte rätt – det gör det bara dummare.
