Facebook noscript imageHjort: Slut på Centerns hattande?
Opinion
Hjort: Slut på Centerns hattande?
Nomineringen är en dag av glädje, där alla gratulerar den blivande partiledaren. Men kommer hon orka att driva igenom en större förändring? Foto: Claudio Bresciani/TT
Nomineringen är en dag av glädje, där alla gratulerar den blivande partiledaren. Men kommer hon orka att driva igenom en större förändring? Foto: Claudio Bresciani/TT

Centerpartiet ser ut att välja Anna-Karin Hatt till partiledare. Hatt verkar vara ett steg bort från Lööf-doktrinen men frågan är om det räcker för att rädda Centern.

Valberedningen för Centerpartiet har nu presenterat sitt förslag till ny partiledare. Valet föll på Anna-Karin Hatt. Hennes tydliga nej för en vecka sedan visade sig uppenbarligen inte vara något att lita på.

Hatt står inför två stora, tätt sammanflätade utmaningar. Den ena är att hitta en ny kurs efter Annie Lööf – att överge tron att Lööfs politik med en annan partiledare skulle kunna bli en vinnande strategi. Den andra är regeringsfrågan: kan Centerpartiet överge sin kompromisslösa hållning gentemot Sverigedemokraterna och börja samarbeta i sakfrågor – eller rent av ingå i ett regeringsunderlag?

Läs även: Skogkär: Den lööfska förbannelsen

Att Hatt har sitt efternamn emot sig är uppenbart. Det lär bli en lång rad pappaskämt och göteborgare som konstaterar att Centern behöver en åktur som kräver att man håller i hatten. Det kommer talas om att det rullas en del hatt på partistyrelsemötena – men framför allt att det nu måste bli slut på hattande och hattifnattande i regeringsfrågan.

Hatts förmåga att särskilja sig från Lööf och göra Centerpartiet till sitt parti blir troligen helt avgörande för om hon blir en långvarig partiledare – eller en parentes i stil med Lennart Daleus eller Muharrem Demirok.

Anna-Karin Hatt och Annie Lööf har på sitt sätt länge gått sida vid sida. Båda kommer från den småländska myllan och föddes på samma BB. Hatt förlorade partiledarstriden mot Lööf 2011, och de satt båda i den borgerliga alliansregeringen.

Men det finns viktiga skillnader. Under Alliansens första år var Lööf riksdagsledamot, medan Hatt var chef för Centerpartiet i samordningskansliet – med ansvar för förhandlingar. Hon har beskrivits, till skillnad från Lööf, som pragmatisk, mer intresserad av att nå resultat än av att dra röda linjer.

Kanske ligger där en ledtråd till vem hon är. Hennes nej till att kandidera behöver inte nödvändigtvis ses som ett löftesbrott – utan som ett uttryck för att hon sätter partiet före sig själv. I så fall kan det också ge en vink om hur hon ser på regeringsfrågan.

För den frågan är avgörande – både för svensk politik och för Centerpartiet. Hennes hållning kommer att avgöra om vi fortsatt har två block som står mot varandra, eller om vi har två block och ett mittenparti.

Hatt har, fram till sin nominering, varit VD för LRF – Lantbrukarnas Riksförbund. I den rollen har hon med största sannolikhet fått ett annat perspektiv på samarbete än de Centerpartister som har sin bas i större städer. Hon förstår problemen med höga drivmedelskostnader och hårda regleringar. Hon vet varför Miljöpartiets inflytande är ett hot mot landsbygden. Och hon har haft kontakter med regeringen efter maktskiftet. LRF är inte, till skillnad från Centerpartiet, rädda för kontakt med regeringen. Så varför skulle Hatt ändra den hållningen?

Först ut att högljutt kräva besked om regeringsfrågan är Vänsterpartiet. Men lika viktigt som det är att svara på frågan om SD, är det att ge ett tydligt besked om V. Vänsterpartiet har gott om skandaler, inte minst med koppling till rasism. I veckan tvingades man ”pausa” en riksdagsledamot efter en polisanmälan om hets mot folkgrupp – men personen är fortfarande välkommen i både riksdagen och partistyrelsen om den inte fälls. Kan Hatt stödja en regering där Vänsterpartiet ingår? För det är vad som krävs: Vänsterpartiet vill ha ministerposter för att rösta fram Magdalena Andersson som statsminister.

Det är långt kvar för Centerpartiet om de ska hitta hem till borgerligheten igen. Åren med Åsa-Nisse-marxism har satt sina spår – både bland väljare och i partiets själ. För Hatt lär det bli en tuff resa om hon försöker att ta partiet hela vägen över mitten och in i Tidö-samarbetet.

Men det är däremot fullt möjligt att hon rör sig mot mitten – att hon börjar förhandla med båda blocken och därmed gör Centerpartiet relevant igen. En inte alltför vild gissning är att Centerpartiet under Hatt kommer ha en ny hållning till Tidöregeringen: villiga att stödja en regering där SD ingår i regeringsunderlaget, men inte i regeringen.

Läs även: SSU tror att en förmögenhetsskatt kan bekosta en upprustning

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.