Årets Nobelpris i ekonomi är roligt. Det är både en uppmaning om en ny väg för Europa och ett utsträckt långfinger till politiken. Riksbankens val av pristagare är något som alla politiker borde läsa – om de vill sina länder och väljare väl förstås. Ofta är dock ideologi viktigare än kunskap.

Priset till de tre forskarna Joel Mokyr, Philippe Aghion och Peter Howitt lyfter fram två av de viktigaste förutsättningarna för tillväxt: innovation och kreativ förstörelse.

Det första steget innebär att det alltid uppfinns nya saker – och att världen därigenom förändras. Bilar blir bättre år för år, internet blir snabbare och billigare. Teknik är en stark drivkraft för tillväxt. Inte minst har de sju stora techjättarna i USA – ”The Magnificent Seven” – drivit ekonomin.

De sju bolagen står för ungefär en tredjedel av börsvärdet på S&P 500, vilket är indexet över de 500 största bolagen i USA. I slutet av september var börsvärdet för dessa sju bolag omkring 20 biljoner dollar.

I EU är det mer sparsmakat med den typen av bolag. Det finns stora företag, men jämfört med de amerikanska jättarna bleknar namn som SAP, ASML Holding och Prosus NV. Som svenskar borde vi dessutom reflektera över hur de stora bolagen inom EU ofta växer fram utanför Sverige – eller som i fallet Klarna, börsnoteras utomlands.

Den kreativa förstörelsen är en viktig del av en ekonomi. Begreppet myntades av ekonomen Joseph Schumpeter i hans verk Capitalism, Socialism and Democracy. Det var ursprungligen tänkt som en kritik av kapitalismen, men har i stället visat sig vara en av dess största styrkor.

Genom att nya företag hittar andra sätt att göra saker – eller uppfinner helt nya saker – kommer existerande företag ständigt att vara hotade, och existerande teknik förr eller senare att slås ut av ny teknik. Häst och vagn ersattes av bilen, som i sin tur en dag kommer att ersättas av något annat. Denna eviga förnyelse gör att kapitalisten alltid måste förnya sig för att inte gå under i konkurrensen.

För folket och ekonomin är det en välsignelse att ekonomin växer och förnyas, men för många företag är det ett allvarligt hot. Ställda inför hot eller rentav konkurs söker de ofta hjälp hos politiker. Det kan handla om tullar, tekniska hinder, subventioner eller andra sätt att skydda sig från framgångsrikare konkurrenter.

En intressant parentes är att jämföra hur utvecklingen av personbilar såg ut i kommunistiska respektive kapitalistiska länder. I kapitalistiska länder fanns ett incitament att varje år ta fram nya, bättre och billigare modeller – annars gick kunderna till någon annan. I den kommunistiska världen var produktutveckling en meningslös kostnad. Kunderna fick vara tacksamma om de ens fick köpa en bil.

När det gäller vår tid har vi stora problem i EU – inte minst med kreativ förstörelse. Vi kallar det sällan så, utan använder i stället begrepp som “strukturomvandling” – något som staten ska göra, och helst så snällt att ingen förlorar jobbet.

En av poängerna med den kreativa förstörelsen är att improduktiv verksamhet går i konkurs, så att arbetskraft och andra resurser kan frigöras för mer produktiva ändamål. När man räddar företag är det just den förnyelsen man försöker undvika.

En amerikansk ekonomi som är inriktad på innovation och som accepterar kreativ förstörelse presterar enormt mycket bättre än en europeisk ekonomi som är livrädd för förändring. Den amerikanska tillväxten beräknas i år bli strax under tre procent. EU landar på ungefär en procent. Den globala tillväxten är omkring 3,3 procent, så resten av världen håller på att komma ikapp.

Det finns många brister i svensk ekonomi, men hur staten styr om resurser är en av de största. Inte minst inom den gröna bubblan binds och förstörs kapital och andra resurser som kunde ha gjort mer nytta på andra håll. Northvolt slukade miljarder innan konkursen. Det gröna stålbolaget Stegra meddelade i dag att de behöver ytterligare tio miljarder. Ytterligare ett sorgebarn är vindkraften, som skadar både kapital och energiproduktion.

För Europas del borde politiken backa och låta ekonomin ha sin gång. Alla förstår antagligen att om man gång på gång kunde räkna ut vilka bolag som kommer att lyckas, så skulle man inte vara byråkrat eller politiker – utan arbeta i finansvärlden. Men många av de beslut som borde tas av marknaden tas i stället av politiker, med därefter följande resultat.

Nobelpriset är en påminnelse om detta – och förmodligen en uppmaning till hur Sverige och Europa ska ta sig ur sin långsamma sotdöd.

Tillväxten 2023–2025 var enligt ChatGPT för Sverige 2,8 procent, för EU 2,6 procent och för USA 7 procent. Att Europa kommer att förlora med hästlängder mot USA om vi inte gör något är mycket uppenbart.

Att acceptera att innovation inte bäst hanteras som offentliga projekt, och att acceptera den omställning som kreativ förstörelse innebär, är ett viktigt steg för Europa att ta.

Ett första steg vore nog så enkelt som att våra politiker lyssnar på Nobelpristagarna – och på vad vetenskapen säger om tillväxt.

Ett andra och svårare steg är att acceptera att ekonomin utvecklas bäst om politikerna håller sig borta.

Läs även: Anna-Karin Hatt och kostnaden att vara folkvald

Följ mig gärna på X/Twitter