Allt fler röster i EU höjs för att möta Trumps tullar med egna. EU borde gå motsatt väg och i stället riva handelshinder och ta bort tullar. Det skulle hjälpa den europeiska tillväxten och desarmera mycket av konflikten med Trump.
Måndagen blev en svart dag för den globala ekonomin.
Börserna föll kraftigt, framför allt under förmiddagen, men stabiliserade sig något senare under dagen. Raset följer på en redan mörk föregående vecka, då Stockholmsbörsen backade med över 9 procent. På strax över en vecka närmar sig fallet 15 procent.
De amerikanska tullarna, införda av president Donald Trump, har kostat både svenskar och andra enorma summor. I slutet av förra veckan motsvarade den totala nedgången sedan december på Nasdaq ett tapp på ungefär var femte dollar. På den svenska börsen handlar det om över 2800 miljarder kronor i förlorade börsvärden. Både USA och Sverige har blivit märkbart fattigare.
Risken är att fallet fortsätter – och förvärras. Det är inte otänkbart att Trumps tullar kommer att orsaka större ekonomiska skador än coronapandemin. Världen står inför en ekonomisk smäll av historiska proportioner.
Aftonbladet publicerade nyligen en intressant artikel där de hade intervjuat Europaparlamentariker om hur EU bör svara på Trumps tullpolitik. Det finns viss variation i svaren, men i grunden är de likartade: en blandning av privata bojkotter och krav på proportionella motåtgärder, i form av egna tullar.
Det framförs kritik, och det finns en grund insikt om att handelskrig saknar vinnare. Tullar beskrivs också som ett sätt att pungslå det egna folket – vilket är helt korrekt. Men där stannar insikten. Poletten trillar inte riktigt ner.
Jonas Sjöstedt menar att det handlar om ett ”chicken race” där Europa inte kan väja undan. Det är inte förvånande från någon som gått med i Kommunistisk Ungdom och i hela sitt liv motarbetat marknadsekonomin. Mer förvånande är att även borgerliga politiker resonerar i samma banor.
Jörgen Warborn (M) vill få Trump till förhandlingsbordet. Han förespråkar förhandling eller spegeltullar motsvarande de som USA har infört. Samtidigt pekar han på de ökande handelshindren gentemot USA och efterlyser tätare samarbete med andra handelspartners.
Men låt oss ta ett steg tillbaka.
EU beskrivs ofta som en tullunion, och det är delvis sant. Men kärnan i den inre marknaden är inte bara gemensamma tullar utåt, utan också så kallade icke-tariffära handelshinder – alltså regler och krav på produkter som måste uppfyllas för att de ska få säljas inom unionen.
Det handlar om allt från detaljerade regler för spårbarhet av kött till förbud mot vissa produkter. Även tekniska krav, som svängradier eller andra säkerhetsfunktioner i bilar, hör hit.
En särskilt relevant aspekt i konflikten med USA är just dessa icke-tariffära handelshinder. Ett exempel är den långvariga tvisten om klordoppad kyckling – en amerikansk metod för att eliminera salmonella. Den är billig men förbjuden inom EU.
EU har alltså använt handelshinder för att hålla billig amerikansk kyckling borta, vilket i praktiken innebär att priserna hålls uppe och den inhemska produktionen skyddas. Konsumenterna får ta kostnaden – precis som nu i USA, när tullarna införs där. Tack vare EU har amerikanska kycklingproducenter inte kunnat sälja i EU, och vi har fått dyrare kyckling. Den enda vinnaren är EU:s kycklingproducenter.
I stället för att gå in i ett destruktivt handelskrig borde EU gå motsatt väg – en väg som både gynnar oss själva och resten av världen. Vi skulle kunna sänka tullar mot USA och samtidigt skynda på handelsavtal med andra länder. Ett konkret och rimligt första steg vore att skapa ett frihandelsområde mellan EU å ena sidan och Mexiko och Kanada å andra.
Det bör ske med öppna armar, i förhoppningen att även USA till slut väljer att ansluta sig och slopa sina tullar. Ju mer EU öppnar upp, desto mer kommer vi själva att tjäna på det – även om USA väljer att stå utanför.
I bästa fall inser USA misstaget och rör sig mot frihandel. Men även om det inte sker, är vinsterna med ökad handel stora för EU.
Frihandel är en av de viktigaste faktorerna bakom ekonomisk tillväxt. Den möjliggör specialisering – där utvecklade länder fokuserar på produkter med högt förädlingsvärde, medan mindre utvecklade länder producerar enklare varor och insatsdelar. Sverige kan tillverka avancerad teknik, Tyskland bilar – och båda länderna tjänar på att handla med varandra.
När handeln minskar tvingas länder bli mer självförsörjande, vilket leder till mindre specialisering och därmed lägre välstånd. Det är inte hållbart.
Att möta Trumps tullar med egna tullar skapar bara större spänningar och ytterligare välståndsförluster. Att i stället svara med att sänka tullar och riva handelshinder är både strategiskt och ekonomiskt smartare. Det vore ett bra tillfälle för att avskaffa det mesta av EU:s egna, ibland absurda, tullar och regler.
Det är tragiskt att så många politiker i dag förespråkar ”balanserade” och ”proportionella” motåtgärder i stället för att tänka rätt. Rätt väg är alltid ökad handel.
Vi kan aldrig straffa Trump genom att göra oss själva fattigare.
Läs även: Sverige bör tillåta personminor
