Irans anfall på Israel i lördags kväll är ett trendbrott. Förr har Iran agerat via olika terrorgrupper som de har finansierat och utrustat för att angripa Israel och andra länder. Sådana grupper finns i bland annat Jemen, Irak och Libanon. Det iransk-israeliska skuggkriget som har pågått i årtionden har nu klivit ut i ljuset.

Angreppet på Israel är en respons på en attack mot det iranska konsulatet i början av april, där tio personer dödades varav de flesta var högre officerare från Iran. Iran menar att byggnaden låg under ett diplomatiskt skydd och att Israel var ansvariga – Israel å sin tur har inte tagit på sig attacken. Varför Iran behöver en mängd officerare för att hantera passfrågor och liknande som konsulat normalt hanterar är en mindre diskuterad fråga.

Uppgifter om hur och vad Iran sköt mot Israel har varierat. Det rör sig om åtminstone 150 robotar och 170 drönare. Ungefär 99 procent sköts ner. De israeliska missilförsvaren tog ner den absolut största delen, men även flygplan från USA, Frankrike, Storbritannien och Jordanien deltog.

Den breda uppfattningen i svensk media tycks vara att Iran medvetet anföll på ett sätt som skulle ge små skador på Israel för att minska risken för vedergällning och för att minska kritiken mot landet. Det tycks både märkligt och fel.

Nu fick Israel ett gott tillfälle att visa upp ett extremt bra luftförsvar. Hundratals robotar och drönare sköts ner under kort tid. För Irans del hade det funkat att visa sig lite tuffa om de sköt iväg 30 robotar som sköts ner. Men när det är minst tio gånger fler framstår landet som uselt beväpnat, mer som en bråkig tonåring än som en krigare. De har också visat att de vapen som de säljer är usla mot väst-teknologi.

För Iran blev det inte ett tillfälle att visa sig tuffa och sno åt sig ledartröjan i kampen mot Israel. För Iran blev det istället en total flopp, där i stället länder slöt upp bakom Israel. Med en direkt attack på Israel har de också öppnat för att Israel vedergäller direkt mot Iran.

På många sätt är anfallet en game-changer. Ett av dem är att anfallets totala fiasko kommer försvåra möjligheterna för Iran att framhäva sig som ledare för den muslimska världen. Särskilt som Jordanien tydligt tog ställning för Israel och Saudi på ett mjukare sätt medgav att de deltog i försvaret, om än i inlindade termer. Israel är inte som förr ensamma och isolerade i regionen.

Av flera skäl, inte minst att dynamiken i regionen förändras nu, är det viktigt att den svenska regeringen slutar mumla i skägget. Kampen mellan Israel och Iran är svartvit. Det ena är en diktatur som föder närmast varenda terrororganisation och säljer vapen till Ryssland. Det andra är en levande demokrati.

På samma sätt som det inte är en konflikt i en gråzon får det inte heller finnas några tvivel om var Sverige står. Sverige måste vara tydliga i att de backar Israels rätt att försvara sig. Utrikesminister Billström måste bli tydligare.

Det är också värt att understryka hur skvatt galna Iran är. Iran menar att de har agerat återhållsamt genom att inte slå mot USA efter att USA har skjutit ner iranska vapen som sköts mot Israel.

FN har totalt klappat igenom under trycket av utvecklingen i Mellanöstern sedan den 7 oktober. Däremot är, trots knakanden, vänskapen mellan USA och Israel stark. Det är det bandet som förmodligen kommer att hålla nere konflikten så att den inte eskalerar.

Israel kommer sannolikt att vedergälla men det kommer förmodligen ske i dialog med USA. Även britterna har i mjuka ordalag talat om att Israel är berättigade till att slå tillbaka men manar till försiktighet.

Situationen i Mellanöstern är rejält förändrad efter det iranska angreppet på Israel men förmodligen kommer det inte att leda till ett större krig.

Läs även: Vargen har ett socialt pris