I dag är det den 7 oktober. En dag som markerar att två år har gått sedan Hamas bröt vapenvilan och släppte lös sin pogrom över Israel. Våldet var urskiljningslöst.

Föräldrar mördades inför sina barn, barn mördades inför sina föräldrar. Offren sköts, slogs ihjäl, halshöggs och brändes till döds. Bland de brända kropparna finns föräldrar som höll om sina barn när elden tog deras liv. Vid sidan av morden förekom mycket sexuellt våld och rena nöjesövergrepp där israeler och andra skadades för att plågas.

Hamas dokumenterade stolt själva våldet och spred filmer via sociala medier. Den israeliska underrättelsetjänsten fångade också upp meddelanden från terrorister som ringde sina familjer för att skryta om mord och plundringar.

I Sverige syntes samma rasistiska hat när morden och övergreppen firades offentligt.

Samtidigt som pogromen pågick togs gisslan. Omkring 250 personer fördes över gränsen till Gaza och har sedan dess varit spelbrickor i konflikten. Av de 250 som fördes bort finns 47 kvar i Gaza i dag. 22 bedöms vara vid liv medan 25 har mördats.

Frågan om gisslan är central i diskussionerna om en ny vapenvila. För Israel är det avgörande att få hem alla gisslan. För Hamas är de ett viktigt förhandlingsmedel.

Ur ett humanitärt perspektiv är gisslanfrågan den enklaste av alla. Att ta människor som gisslan är ett krigsbrott, och att fortsätta hålla dem är också ett. Det går inte att på något rimligt sätt argumentera för att fördröja ett frisläppande eller motsätta sig det.

Eller det borde inte gå. Åtminstone inte för den som vill behålla någon heder, trovärdighet eller anständighet. Men så fungerar det inte alltid när Israel är inblandat. Då gäller andra regler.

Ett par gräsrotsnätverk startade därför en kampanj för att informera och skapa opinion för gisslans frigivning. De lanserade sajten 7oktober.se. Sprid gärna länken i sociala medier – budskapet är viktigt och behöver nå ut. Det går också att skriva på ett upprop.

Gräsrötterna som arbetar för att befria fångar som torteras och plågas på många sätt borde få brett stöd. Särskilt eftersom fångarna hålls på tydligt rasistisk grund och de som släppts har vittnat om olika former av tortyr. Nyligen berättade en av de kidnappade i en film, publicerad av Hamas, hur han hålls fången i en tunnel och tvingades gräva sin egen grav. Så har han levt i två år. Att han ännu inte är fri och hos familj och vänner beror på att Hamas vill plåga honom.

Gräsrötterna bakom 7oktoberkampanjen lyckades samla in pengar men stötte på ett hinder: för att kunna genomföra en stor annonskampanj i till exempel tunnelbanan krävdes ett 90-konto. Det hade kunnat lösas genom samarbete med en större organisation – till exempel genom att kampanjen betalade annonserna men lät en etablerad organisation stå för 90-kontot.

Kampanjen 7oktober är helt opolitisk och tar inte ställning för någon sida. Den fokuserar enbart på att de som hålls fångna ska friges. Att hålla gisslan som Hamas gör är både ett krigsbrott och ett brott mot mänskliga rättigheter.

Blir någon förvånad över att initiativet inte möttes med tacksamhet och öppna armar utan med nej? Att ta ställning i den enklaste av frågor verkar ibland alltför svårt.

Amnesty uppgav att det skulle krocka med deras övriga arbete – en rapport om gisslans situation. Hur detta kunde vara en konflikt med en kampanj som enbart vill uppmärksamma gisslan är svårt att förstå. Amnesty hänvisade också till bristande resurser, men att granska några bilder borde inte kräva mycket tid.

Läkare utan gränser gav ett liknande svar. De menade att tidsbrist gjorde det omöjligt att godkänna texter i september för publicering i oktober – trots att syftet var gott. De har en egen kampanj om Gaza och menar att vanliga människor inte kan lösa situationen, bara politiker. Men är det inte samma sak med gisslan – att bara politiker kan ordna frisläppandet? Just därför borde gisslankampanjen vara ännu viktigare, särskilt som Israel gör frigivandet till ett absolut villkor för vapenvila.

Den komplicerade texten att ta ställning till är artikelns bildtext. Tar det lång tid att fundera på om du är för eller emot det budskapet?

Det kanske mest anmärkningsvärda nejet kom från Röda korset. De menade att deras deltagande skulle kunna uppfattas som att de tar ställning och försvåra deras möjlighet att medverka vid ett framtida frigivande av gisslan. De vill alltså kunna delta i själva frisläppandet – men inte bidra till att det blir av.

Röda korsets svar är kanske det mest besynnerliga men också det mest ärliga – och avslöjar ett stort problem: Palestinarörelsen, inklusive Hamas, har en sådan våldsamhet och bråkighet att många är rädda för att stöta sig med dem.

Det förvärras av att dessa organisationer delvis överlappar med Palestinarörelsen. Det finns gott om sympatisörer i organisationerna, och både Läkare utan gränser och Amnesty hävdar att det pågår ett folkmord.

Det är uppenbart att om man verkligen hade velat hade man kunnat hjälpa till – ställt sig bakom 7oktober och gjort det möjligt att hyra annonsplatser.

Budskapet om att frige gisslan behöver spridas. Hjälp gärna till med det som hjälporganisationerna inte vill göra.

Läs även: DN och 46 500-frågan: Hur mycket bidrag är rättvist?