Socialisternas syn på andras pengar är häpnadsväckande. Det finns en nonchalans inför människors vilja som är slående. Andra människors pengar är inte något socialisterna ser som tillhör någon annan, utan snarare som byggstenar i sina egna drömmar.

För det är socialisternas drömmar och visioner som är viktiga – inte de som arbetar och sliter ihop pengarna.

Ett bra exempel är journalisten Lisa Pelling i Dagens Arena. Hon har en dröm. Det är inget ovanligt – det har vi alla. Någon vill ha en ny bil, någon vill köpa kläder, någon vill att sjukhuskön ska kortas, och någon annan vill ha en högre pension. Långt ifrån alla drömmar kostar pengar, men många gör det.

Pellings dröm är mycket dyr. Hon har ingen möjlighet att spara ihop till den själv, så hon behöver hjälp. Din hjälp, min hjälp – ja, mer eller mindre allas hjälp. Eller snarare: hon vill ha våra pengar.

Många socialister har dyra drömmar. Det är lite av deras fundament. De drömmer – och du får betala. Sådan är socialismen.

Lisa Pellings dröm är enkel men kostsam. Hon vill att Sverige ska ”kliva fram på världsscenen”. Enligt henne har Tidöregeringen förstört Sveriges trovärdighet som biståndsgivare genom att ställa krav på mottagarländer som Somalia.

Men Pellings plan ska rädda oss: ”Återuppbyggnaden av Gaza är en möjlighet att återvinna världssamfundets förtroende.” Man riktigt ser framför sig hur människor i Singapore, Tibet och Brasilien skakar på huvudet i förtvivlan, och hur barerna runt FN-skrapan i New York är fyllda av oro över Sveriges förlorade trovärdighet. Är det verkligen sant att Sverige har börjat att ställa krav?

Men Pelling ska visa världen. Hon vill sätta Stockholm på kartan genom bistånd. Gaza ska byggas upp, ”hus för hus”. Hon vill till och med se en internationell konferens kring finansieringen.

Hon är en av många socialister som drömmer. Någon annan drömmer om att sätta Sverige på kartan genom batterifabriker eller fossilfritt stål. Projekten det dröms om är många.

Drömmarnas väv har en gemensam röd tråd - skattepengar. Genom dessa drömmar flyter pengar - mina pengar, dina pengar och alla andras pengar. Men aldrig deras egna.

Det är lättare med skatt än att be om gåvor. Och alla har väl lärt sig att man inte ska låta något stoppa sina drömmar?

Men i socialisternas drömmar börjar det sällan med en skattmas som knackar på stugdörren. Ändå är det just han som är deras tomte – givaren av allt gott som behövs för att drömmen ska bli verklighet.

För skattebetalarna däremot är det inte socialisternas drömmar som får dem att gå upp på morgonen och åka till jobbet. Det är inte drömmen om att återupprätta Sveriges rykte som biståndsgivare, eller att bygga upp Gaza hus för hus.

Det som får människor att betala skatt är något helt annat. De gör det för att få bra sjukvård, en rimlig pension och goda skolor för barnen. Man betalar för konkreta och viktiga saker – och i det finns en rättvisa.

Mot den rättvisan står socialisterna. De som vill ta andras pengar och använda dem till sina drömmar eller projekt. Pengar som kunde ha gått till sjukvård, skola och pensioner för dem som faktiskt har jobbat och gjort sitt.

Och det är inte bara inom vänstern man hittar socialister. De är vanligast där, men finns i alla partier. Det finns alltid någon som vill ta andras pengar och använda dem till något de själva gillar.

Först när vi har kontroll över våra egna pengar – och de används till det vi själva vill – finns det en djupare rättvisa i systemet. Tills dess blir vi alla blåsta.

Läs även: Nobelpriset som ett långfinger till politiken

Följ mig gärna på X/Twitter