Till slut kommer Tidöregeringen med ekonomiska nyheter som faktiskt är höger. I nästa budget väntas en liten mix av skattesänkningar. Tidöpartierna har varit oöverträffat duktiga på att beskatta folket.

När Magdalena Andersson lämnade Rosenbad hade budgeten en intäktssida på 1 190 miljarder – en svindlande siffra.

Men det skulle snart bli tyngre. Året därpå, i Tidösamarbetets första budget, nyper staten åt sig 90 miljarder mer än vad Andersson gjorde. Budgeten för 2025 har en intäktssida på 1 374 miljarder.

Det är på sitt sätt en viktig siffra att ha koll på. Tidöregeringen har inte fört en politik där medborgarnas ekonomi växer, utan där staten gör det. Det är också viktigt att komma ihåg när Socialdemokraterna kritiserar skattesänkningar. Tidöpartierna har inte gjort så att staten har mindre pengar än förr.

Socialdemokraterna har aldrig brutit 1 200-miljarderlinjen när det gäller att dra in pengar till staten. Tidö rör sig snabbt mot 1 400-miljardersstrecket. Jag önskar att jag kunde säga att ingen högerregering hade passerat 1 200 miljarder. Men i kritiken ska man tänka på att delar av ökningen beror på inflation.

På samma sätt önskar jag att Tidöbudgetarna innebar att statens ekonomi faktiskt krympte i absoluta tal. Tänk att få se en budget som är mindre än föregående års, inte bara en fördelning av tillväxten mellan staten och det privata. Det hade varit glädjande.

Men i politiken får man alltid trösta sig med att det kunde ha varit värre. Och det är naivt att tro att Anderssons budgetar hade varit mindre omfattande. När debatten drar igång är det dock viktigt att komma ihåg hur Tidöpartierna tar ut mer pengar än Andersson gjorde.

Budgetens ”sötsaker” verkar bli den tidigare utlovade sänkningen av matmomsen, ett jobbskatteavdrag på cirka 400 kronor per månad och en sänkning av elskatten. För pensionärer tillkommer dessutom ett höjt grundavdrag. Det är ett ganska omfattande program. Totalt beräknas en normal familj få 1800 kronor mer i månaden nästa år.

Socialdemokraternas reaktion är, milt sagt, tröttsam. Mikael Damberg oroar sig för att barnbidraget inte höjs. Magdalena Andersson delar hans oro och påpekar att flera grannländer har gjort har höjt barnbidraget. Det är märkligt att tro att en liten höjning av barnbidrag skulle lösa några av Sveriges ekonomiska problem.

Sänkningen av matmomsen, jobbskatteavdraget och elskatten ger mycket pengar i fickan. Lägger man till tidigare sänkningar av bränslepriser och tandvårdsreform blir det ett omfattande stöd. Att i det läget lyfta fram barnbidraget är tramsigt.

Problemet med den ekonomiska politiken är att Tidöregeringen i stort spelar bortamatch. En högerregering borde fokusera på sänkta skatter och avregleringar så att folk kan få jobb och inte behöver bidrag.

Det rimliga är inte att en familj ska vara beroende av lite högre bidrag, utan att det ska gå att höja lönen, jobba övertid och framför allt få behålla mer av det man tjänar. Det är inte skattebetalarnas ansvar att försörja familjer – det är varje familjs eget ansvar. Det borde vara grundbulten i all högerpolitik.

I den budget vi kan se konturerna av beräknas 16 miljarder läggas på sänkt matmoms under 2026. En krånglig reform som dessutom kräver övervakning eftersom man inte litar på matjättarna.

Jobbskatteavdragets andel av reformutrymmet är ungefär en miljard mer än matmomsen. Det förstnämnda kommer att påverka sysselsättningen, medan matmomsens effekt i bästa fall är symbolisk.

Med nästan en halv miljon arbetslösa och stora grupper som inte är självförsörjande finns det väldigt litet utrymme för att blåsa miljarder på symbolpolitik. Särskilt som människor som lever på bidrag ofta röstar vänster – och när de börjar försörja sig själva skiftar de.

Det rimliga hade varit att lägga mer pengar på jobbskatteavdraget, så att sysselsättningen kunde öka. Budgetläckorna är både bättre än förväntat och bättre än tidigare år, men mer på ett sätt där man med lite glad förvåning hittar bra bitar.

Läs även: Nästa val handlar inte om att älska Tidö – utan om att stoppa Andersson

Kanske går det att vinna ännu ett val på att väljarna är livrädda för Andersson och hennes gäng. Men i längden måste Tidöpartierna arbeta fram en ekonomisk politik som både är höger och löser problemen med sysselsättningen. Varje person som går från bidrag till arbete skapar utrymme för att sänka skatten för dem som arbetar eller är pensionärer.

Läs även: Magdalena Anderssons tystnad om Vänsterpartiet är också ett svar