En mjuk medial relation till Magdalena Andersson där jobbiga frågor inte ställs påverkar opinionen och därmed undersökningar. I dag framställs opinionen som mer ense än den är, och därför blir det svårare att mäta vad väljarna egentligen tycker.
Facebookgruppen ”I allmänhetens tjänst – Granskning av Public Service” gör en intressant iakttagelse: frånvaron av tuffa frågor till Magdalena Andersson är en viktig del av hennes trovärdighet.
De påpekar att det knappt förekommer någon medial diskussion om hur Andersson ska kunna driva en politik som konkurrerar med Tidöpartierna när det gäller att bekämpa kriminalitet eller hantera migration och integration – trots att hennes tänkta samarbetspartier ofta har motsatt uppfattning.
I dessa frågor står Socialdemokraterna förvisso relativt nära Tidöpartierna. Man springer några steg bakom med light-versioner, men den stora politiska klyftan går inte mellan Tidö och Socialdemokraterna – den går mellan Socialdemokraterna och deras tilltänkta regeringsunderlag.
Det är en central realitet i svensk politik som ofta negligeras. Ideologiskt ligger S nära Tidö, men det skaver mot deras mål att återta statsministerposten. I valet mellan ideologi och makt är det inte svårt att förutse vad Magdalena Andersson prioriterar.
Tanken att ett regeringsunderlag som i praktiken enats enbart kring sin motvilja mot Tidöavtalet skulle kunna leverera en lika konsekvent politik som Tidöblocket är närmast absurd. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern vill helt olika saker – och det är inte partier som drar sig för att stå i opposition. Det finns stora skillnader mellan både mellan de tre och mellan de tre och Socialdemokraterna.,
När man betraktar skillnaderna mellan blocken är detta en faktor som förtjänar större uppmärksamhet. I dagsläget framstår Andersson som en samlad ledare för en splittrad opposition. Men ju närmare valet vi kommer, desto mer kommer hon behöva svara på svåra frågor. Och när hon gör det, riskerar stödpartierna att bli upprörda och då kommer illusionen av enighet kommer att spricka.
Samma problem uppstår när stödpartierna själva intervjuas. Varför ställs det inga frågor om Miljöpartiets vilja att höja bränslepriserna eller om Vänsterpartiets återkommande krav på höjda skatter? Många väljare tycker det är viktigt – och borde få veta vad Andersson anser om risken att bränslepriser passerar 30 kr/l.
Centerns väljare har också rätt att få svar. Lutar Andersson åt Centerns skattesänkningar – eller Vänsterpartiets höjningar?
Sådana frågor ställs sällan, trots att de är helt avgörande för väljarnas förståelse av oppositionens politik. Det påverkar opinionsläget – och också hur resultat från mätningar, som dagens stora SCB-undersökning, bör tolkas. En skillnad på nästan 13 procentenheter mellan blocken är stor, men bygger delvis på utebliven granskning.
Det mest vilseledande är kanske ändå hur blocken räknas ihop. Här blir det extra tydligt att rätt frågor inte ställs.
Magdalena Andersson står inför två konflikter hon aldrig har behövt ge tydliga svar på:
Vänsterpartiet säger att de bara stödjer en regering där de själva ingår. De fällde till och med Stefan Löfven – det är alltså ett tydligt ultimatum.
Centern har sedan Annie Lööfs tid upprepat att de inte stödjer en regering där Vänsterpartiet ingår.
Trots detta räknas både C och V rutinmässigt in i Anderssons tänkta block – trots att de inte kan sitta i samma regering. Hon måste alltså välja: Vänsterpartiet eller Centerpartiet?
Det valet är mycket intressant. För många väljare är det till och med avgörande. Väljer Andersson Centern riskerar hon att förlora väljare till Vänsterpartiet. Väljer hon V riskerar hon att tappa mittenväljare till både C och Tidöpartierna.
Men den avgörande frågan – hur hon väljer – ställs aldrig. Hon håller sig inom ett smalt, medialt utrymme där hon har kontroll och undviker mindre medier som inte är lika hovsamma. Hennes passivitet accepteras i stort sett av journalistkåren – vilket gör att hon slipper jagas.
Därför är det viktigt att just dessa frågor ställs. Det går att påverka – genom att synliggöra de vägval som sopas under mattan.
Så länge de inte adresseras, ges en falsk bild av oppositionens enighet. Både C och V räknas in i samma block, och de grundläggande frågorna får inga svar.
Socialdemokraterna kommer försöka projicera valet som en kamp mellan två personer – snarare än mellan två politiska projekt – eftersom det gynnar dem. Men ju fler sakfrågor som lyfts fram, desto tydligare blir sprickorna inom den rödgröna sidan.
Och det kommer att märkas – ju närmare valet vi kommer.
Läs även: Dambergs spökande arbetsrätt
