
Socialdemokraternas vägval och vilja att genom sin politik blanda befolkningen gör valet 2026 till ett mellan två alternativ: återvandring av människor som inte anpassat sig till Sverige, eller en ökad utvandring av etniska svenskar. Det skriver John Gustavsson.
Sverige har, trots flera år med sociala problem och växande brottslighet, inte sett någon större utvandring av etniska svenskar. Detta är Magdalena Andersson och Socialdemokraterna fast beslutna att ändra på. Någon annan slutsats är svår att dra efter den nyligen avslutade kongressen där förslag om tvångsblandning av svenskar och invandrare klubbades igenom.
Varför utvandrar inte svenskar? Eller rättare sagt; varför gör de inte det i högre utsträckning? En viktig anledning är att, även om många saker i Sverige blir sämre, så räcker det ofta med ”intern migration” för att komma undan. Man flyttar från sitt tidigare trygga bostadsområde till ett område som fortfarande är tryggt. Man flyttar barnen från en stökig kommunal skola till en friskola. Och om vårdcentralen inte har personal som begriper svenska, så finns privata alternativ.
Det finns, för de flesta, inget behov av att göra något så drastiskt som att lämna Sverige helt och hållet.
Socialdemokraternas förslag om att tvångsblanda befolkningen kommer, om det lyckas, att sudda bort återstående trygga områden. Det skulle göra emigration mycket mer attraktivt, i synnerhet för välutbildade, kapitalstarka människor som är i den åldern då man börjar fundera på att skaffa familj. Med andra ord: precis de människor som Sverige har minst råd att förlora.
Det handlar inte bara om att flytta på invandrare, eller på svenskar. I första hand är det skolor som påverkas, eftersom barn är mycket enklare att flytta på än invånare.
Lägg nu till att Socialdemokraterna vill införa vinstförbud inom välfärden, något som skulle minska antalet privata alternativ, så förstår alla att det kommer att bli svårare att komma undan det mångkulturella Sverige om Magdalena Andersson segrar nästa år.
Vad kommer detta att innebära? Säkerligen kommer vi att få se fler Costco-liknande butiker. Costco, för den som inte vet, är en amerikansk livsmedelskedja som kräver att man är medlem för att man ens ska få komma in i butiken och handla.
Det kanske låter absurt, men medlemsavgiften (i USA motsvarande cirka 100 kronor i månaden, i Sverige drygt 40) skrämmer bort allehanda ’löst folk’, snattare och ficktjuvar som hellre går till en butik där inträdet är gratis och man inte behöver identifiera sig för att få komma in. Jämfört med andra matkedjor förlorar Costco inte ens en tiondel så mycket inventarier till stöld och snatterier.
Så här långt har det gått dåligt för Costco i Sverige, men om Socialdemokraterna får som de vill kommer den typen av improviserad självsegregering säkert att bli alltmer populär bland svenskar, som desperat kommer att söka efter trygga miljöer. Vi kommer också att få se fler så kallade grindsamhällen (”gated communities”), inmurade bostadsområden – inte sällan med ordningsvakter – som man behöver nyckel för att kunna köra in i.
Framför allt så kommer vi att se en ökad utvandring av etniska svenskar. Hypotesen som tvångsblandningen bygger på är att utanförskapsområdena är utanförskapsområden på grund av isolering från det svenska samhället. Om invånarna bara beblandades med svenskar, så skulle de snart börja bete sig som svenskar.
Det stämmer inte. Redan idag lyckas varje år tusentals framgångsrika invandrare, som gjort goda livsval och integrerat sig, att flytta ifrån de utsatta områdena. En invandrares förmåga att lyckas beror inte på hur många svenskar som bor i deras område, utan vilka val invandraren själv gör i sitt liv.
För väljarna är valet nästa år tydligt: utvandring, eller återvandring.