I Sverige, liksom i de flesta andra länder, pratar vi mest om vårt eget lands ekonomi och ekonomiska tillväxt (eller brist därpå). Därför är det lätt hänt att missa en övergripande trend sedan finanskrisen: Europa, som kontinent, har halkat efter USA. Och Västeuropa mer än resten. Varför? En del av svaret är bristen på innovation. Här har Europas politiska ledare en hel del att lära av årets nobelpristagare i nationalekonomi.

Årets tre mottagare – Joel Mokyr, Phillippe Aghion och Peter Howitt – fick dela på priset för deras banbrytande forskning om kreativ förstörelse, om innovationens betydelse för ekonomisk tillväxt och om vad det är som leder till innovation (där Mokyr visat på kulturens betydelse).

Vad är kreativ förstörelse? Termen beskriver hur ny innovation ersätter gamla teknologier, och nya innovativa företag ”förstör” för de redan etablerade. Datorernas intåg i hemmet innebar slutet för skrivmaskinerna och företagen som tillverkade dem. Utvecklingen av smartphones krossade gamla giganter som Nokia och Blackberry. Och Netflix innebar dödsstöten för videoteken, som tack vare den utbredda fildelningen redan hade det kämpigt.

Den här typen av förstörelse är inte negativ – tvärtom. Det vore en oerhört ineffektiv fördelning av resurser om vi allokerade arbetskraft till att jobba i videotek ingen går på, eller tillverka ”dumma” telefoner eller skrivmaskiner som ingen vill köpa. Att stora, etablerade företag vet att de när som helst kan omkullkastas av nya entreprenörer är viktigt för att inte de stora företagen ska slå sig till ro och sluta anstränga sig för att utveckla bra produkter.

Detta för oss till varför Västeuropa (definierat som EU-15) halkat efter. År 1970 var vår köpkraftsjusterade BNP per capita 84,5 % av USA:s motsvarande. När finanskrisen slog till 2008 hade gapet ökat något, till 81,6 %. Sedan dess har Europa helt misslyckats med att hålla jämna steg med USA, och femton år senare låg siffran på 69,2 %.

Ett enkelt svar på varför, är att USA:s tillväxt kommer ifrån landets stora IT-sektor. Techbolagen har mycket riktigt varit en motor i amerikansk ekonomi i flera år. Frågan är varför Europa aldrig fått sitt eget Silicon Valley? Varför uppfinner våra företag i största allmänhet så mycket mindre än amerikanska?

Svaren är flera, men de viktigaste bottnar i EU. På pappret ska EU, med sin gemensamma marknad, vara en positiv faktor för innovation. Tyvärr är EU inte bara en gemensam marknad, utan också en reglerare – och en ganska klumpig sådan.

Ingenstans syns detta bättre än i EU:s nya lagstiftning som kräver att alla bärbara elektroniska apparater (som mobiler och laptops) ska gå att ladda med en USB-C kabel.

Det kanske låter bekvämt, men tänk på att EU för 30 år sedan hade bestämt att alla filmer måste ges ut på VHS? Utvecklingen av DVD och streaming hade över en natt tvärdött i Europa. Om VHS hade fått ett lagstadgat monopol via EU, så hade ju inget företag brytt sig om att försöka utveckla något bättre än VHS. På samma sätt så tvärdör nu all innovation. Även om du uppfunnit en kabel bättre än USB-C, så finns det tack vare EU numera ingen marknad för den.

Och då är detta långt ifrån den värsta EU-regleringen som drabbar IT-sektorn. GDPR har inneburit märkbara kostnader för startups, och forskning visar att GDPR är en anledning till att EU ligger rejält efter USA inom AI.

Och på tal om AI, så lägger unionens AI-akt en våt filt över innovation genom att kräva att AI-teknik ska gå igenom en rigorös dokumentationsprocess för säkerhetsklassificering innan den lanseras. All AI som klassas som ”hög risk” (och det är många) får kraftiga begränsningar av regelverket. Detta ökar kostnaden för innovation och risken för företag (tänk om EU inte godkänner den AI du spenderat miljoner på att utveckla?)

Det är, kort sagt, inte så konstigt att Europa inte har sitt eget Silicon Valley.

Mönstret går igen i klimatpolitiken. EU:s förbud mot bränsledrivna bilar som träder i kraft 2035 (som alltså även gäller hybridbilar) har dödat innovation inom unionens fordonssektor. EU har ingen chans att producera elbilar billigare än Kina, så allt unionen åstadkommit är att strypa investeringar till Europas egna biltillverkare – och med detta, all innovation i nya, bränslesnålare bensin- och dieseldrivna bilar.

Självklart är medlemsstaterna inte själva särskilt behjälpliga. I Sverige hotar den högaktade ”svenska modellen” att driva Teslas innovativa affärsmodell ut ur landet. Arbetsmarknadsregleringar gör det svårt för startups som visserligen är beredda att betala multum, men samtidigt behöver anställda som åtminstone under de första åren är tillgängliga nära 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Skatteregler, inklusive beskattning av förmåner (som är en stor del av anställdas ersättning i Silicon Valley), bidrar också till att göra Sverige och Europa mindre attraktivt.

Alla politiker älskar att prata om småföretagande. Och självklart spelar små företag en viktig roll i ekonomin. Det är dock bara en bråkdel av alla små (och stora) företag som bidrar med den typ av innovation som driver långsiktig ekonomisk tillväxt. Idag gör EU allt som går för att skrämma dem från kontinenten, och resultatet ser vi i det växande gapet mellan oss och USA.

Politiker i största allmänhet skulle tjäna på att studera nationalekonomi. Och Europas politiker borde särskilt ta åt sig av årets nobelpristagares forskning.