I Botkyrka lyckades en gruppering med gängkriminella kopplingar kuppa bort en politisk ledare efter att hon stängt en fritidsgård som de använde för rekrytering. Samtidigt läcker kommunerna skattemedel till välfärdsföretag som styrs av gängkriminella. Exemplen radar upp sig. Sverige är i stort behov av ny lagstiftning för att möjliggöra statlig tvångsförvaltning av kommuner.

Att ta över ett styrande partis kommunförening, som gjordes i Botkyrka, är tyvärr förhållandevis enkelt. Antalet medlemmar i politiska partier har sjunkit i flera årtionden. Antalet aktiva medlemmar, som dyker upp på årsmöten och röstar, är ännu lägre. En gängkriminell som tar med sin klan till en socialdemokratisk lokalförening i en mindre kommun har inga problem att ta över på ”demokratisk” väg.

I ett sådant läge, när ett styrande parti infiltrerats, borde staten kunna gå in och ta över styret av kommunens verksamhet. Likt ett konkursbo, så får kommunens verksamhet styras av en av staten utsedd grupp av förvaltare, som tar över verksamheten tills vidare.

Sannolikt skulle denna möjlighet aldrig behöva användas. Om gängen vet om att staten har möjlighet att ta över en kommun vars styre de infiltrerat, så kommer de antagligen inte tycka att det är värt att försöka infiltrera kommunpolitiken. Så fort lagstiftning som möjliggör tvångsförvaltning är på plats, så minskar därför risken att tvångsförvaltning faktiskt behövs.

Tvångsförvaltning skulle också kunna komma på tal när en del av en kommuns verksamhet infiltrerats. Otaliga miljarder skattemedel har exempelvis försvunnit när kommuner anlitat omsorgsföretag som varit knutna till kriminella gäng.

Om en kommun upprepade gånger anlitar Shottaz eller Kurdiska räven som personlig assistent åt farmor, så är det fullt rimligt att regeringen går in och fråntar kommunen rätten att upphandla avtal med omsorgsföretag. Sådana ”misstag” sker nämligen knappast om inte gängen redan har kontakter i form av tjänstemän på kommunens förvaltningar.

I det scenariot så får kommunen behålla självbestämmandet, förutom över det område där det finns anledning att misstänka infiltration. Där, precis som i det första scenariot, tar en av regeringen utsedd förvaltare över.

Ett sista scenario där tvångsförvaltning kan bli aktuellt är om en kommun går i konkurs. Idag så kan en kommun, rent juridiskt, inte förklaras i konkurs. Den juridiska omöjligheten påverkar dock inte den ekonomiska verkligheten.

Flera kommuner är svårt skuldsatta, och en snabbt åldrande befolkning kommer bara göra läget värre. Många länder har regler på plats för vad som händer om en kommun inte kan eller vill betala sina fordringsägare. Att Sverige inte har det är en svaghet, som riskerar att skapa kaos om och när en kommun faktiskt går omkull.

Det är givetvis bara att beklaga att Sverige, efter årtionden av misskötsel, hamnat i ett läge där kommuner kan behöva tvångsförvaltas för att inte organiserad brottslighet ska kunna ta över. Det är naturligt att rygga tillbaka inför en så drastisk lösning som att med en statlig förmyndare sätta lokaldemokratin ur spel. Samtidigt måste vi vara medvetna om att gängkriminella, när de väl satt klorna i en kommun, faktiskt gör just det – alltså sätter demokratin ur spel.

Att lagstifta för att möjliggöra tvångsförvaltning av kommuner är därför ett nödvändigt ont. Annars kan det som hände i Botkyrka snart ske i en kommun nära dig.