Om Kina, Indien och Ryssland lyckas etablera en ny världsordning, och Trump misslyckas med att göra Amerika ”Great Again”, hur går det då för oss i Europa? Lennart Göranson drar lärdomar från greker och romare.
Den senaste veckans nyheter innehåller som vanligt en blandad kompott, av högt och lågt, av viktigt och trivialt.
Som allt fler gör frågar jag ChatGPT, som alltid vet besked: Splittring i regeringskoalitionen kring UNRWA och matmoms, misstänkt omfattande insiderhärva, diskussioner om försvarsupphandlingar, jordskred i Sudan och – naturligtvis – förslaget om kulturkanon.
Den för mig allt överskuggande nyheten är något helt annat, nämligen att Kina, Indien och Ryssland, med uppbackning från länder som Nordkorea, Vitryssland, Slovakien och diverse långt-bort-i-stan-länder verkar ha bestämt sig för att utmana USA. Mycket tyder på att Trump till slut har skjutit sig i foten så många gånger att omvärlden misstror hans förmåga att längre stå stadigt.
Och här står vi européer, som det nya auktoritära blocket ser som upphovet till allt elände, och som har gjorts arvlösa av pappa USA. Vad ska det bli av oss?
Historien upprepar sig inte. Men enligt Mark Twain rimmar den. Det kan finnas historiska paralleller till en situation där maktpolitik tycks övertrumfa en civilisation som – med sina tillkortakommanden och brister – ändå har präglats av humanism och kultur.
År 146 f.Kr. erövrades Grekland av Romarriket och regionen kom under romerskt styre. Romarna var imponerade av grekernas konst och arkitektur och under kejsartiden började man se upp till den grekiska kulturen som en högkultur. Grekiskan fick behålla sin ställning som administrationsspråk i den östra delen av Romarriket. Grekisk konst togs till Rom för att smycka städerna, och grekiska skulptörer lockades över till Rom för att arbeta där. Det grekiska formspråket, särskilt valvet och kupolen, blev dominerande i romersk arkitektur och grundlade mycket av senare byggnadsstil.
Det grekiska folket hade en unik ställning som underkuvad men kulturellt överlägsen folkgrupp i det romerska riket och respekterades, även när de formellt hade en samhällsställning som slavar. Deras konst, filosofi och språk var fundamentala för den romerska kulturen och spreds vidare till hela den västerländska civilisationen.
Kanske det är något motsvarande vi européer har att se fram emot om eller när en ny världsordning växer fram. EU visar inga tecken på att kunna lyfta sig självt i håret. Regleringskulturen har antagit bysantinska proportioner och ingen Alexander finns till hands för att lösa upp knutarna med raska hugg.
Vår roll i historien kanske inte längre är att bära den vite mannens börda. Blir det så är det desto viktigare att vi vårdar vårt kulturella arv. Det som Europa har skapat under de senaste tusen åren är inte förgäves, det är en skatt att värna om för framtiden.
