Etanolfabriker och Northvolt i konkurs, vindkraftverken och Stegra på tur att gå samma väg. Vi närmar oss en slutgiltig uppgörelse med ”de gröna investeringarna” och kanske också med miljöpartiernas och de grönas inflytande över politik och ekonomi i Europa. Det kommer att bli en dyr nota att betala, kanske lika dyr som den som de illa beryktade fastighetsspekulanterna lämnade efter sig i slutet av 80-talet.

När svensk ekonomi på åttiotalet avreglerades och de svenska bankerna kunde låna utomlands och fritt låna dessa pengar vidare, fick vi först en lånecirkus utan motstycke och därefter, som en följd av att fastighetsbubblan sprack och fastighetspriserna sjönk, en bankkris när spekulanterna inte kunde betala sina lån.

Staten tvingades öppna en ”bankakut ”för att rädda det svenska finansiella systemet.

Uppgiften löstes i huvudsak genom att ”bankakuten” övertog alla ”dåliga lån” från alla banker, och tillsammans med staten i form av finansdepartementet bedömde vilka banker som därefter hade en framtid. Dessa banker fick statligt stöd, medan övriga försattes i konkurs (Götabanken) eller fusionerades (ett stort antal sparbanker).

Statens utgifter för att rädda bankerna kom att stå skattebetalare och pensionärer dyrt.

Situationen idag är mer komplicerad än under fastighetskrisen.

Vi vet att miljöpartiet i den socialdemokratiskt ledda regeringen 2018–22 drev igenom att ATP-fonderna skulle kunna investera i de gröna investeringarna. Kostnaden för detta, 5,8 miljarder kronor, drabbar svenska pensionärer.

Skattebetalarna kommer säkert att drabbas igen, dels genom att den svenska statens myndigheter gett miljarder i stöd, dels genom att staten garanterar en del av de lån som har beviljats av svenska banker.

Även den Europeiska Investeringsbanken (EIB) har efter direktiv från den europeiska kommissionen beviljat stora lån till ”entreprenörerna” bakom de gröna investeringarna. Dessa lån garanterar till viss del Europeiska unionens medlemsstater solidariskt. En viss liten del hamnar alltså på Sveriges skattebetalare.

Men den verkligt stora notan kommer från kommunerna Skellefteås och Bodens ökade skuldsättning för satsningar på infrastruktur inför byggnationerna. Det rör sig om ett antal miljarder, som dessa kommuners innevånare säkerligen inte kommer att kunna klara utan statlig hjälp.

Efter fastighetskrisen utsågs spekulanterna och bankernas slappa beviljning av lån till syndare. Socialdemokrater men främst miljöpartister i Sverige och den ”Gröna gruppen” i Europaparlamentet bär ansvaret för den huvudlösa politiken och bör utses till syndare i krisen för ”de gröna investeringarna”. Den Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sökte och fick sitt mandat från Europaparlamentet genom att utlova massiva satsningar på ”gröna investeringar”.

SE ÄVEN: DEBATT: Miljömasochism med lidande som mål och utan safewords

De svenska miljöpartisterna och gröna gruppen i Europaparlamentet har nu – precis som de medeltida katolikerna – tillåtits att bygga sina katedraler, Northvolt i Skellefteå och Stegra i Boden. I båda fallen har religiositeten övertrumfat förnuftet. Men katedralerna har i alla fall skönhetsvärden. Det kan man inte säga om halvfärdiga industrilokaler!