Stat och religion ska hålla armlängds avstånd till varandra i Sverige. Men detta gäller för båda parter. På Broskolan i Örnsköldsvik har Skolinspektionen misslyckats med detta, skriver rektor Stefan Häggström.
Vad händer när staten, i sitt uppdrag att granska skolan, börjar påverka barns sätt att tänka om tro och världsbild?
Vid en tillsyn vid Broskolan i Örnsköldsvik 2024 intervjuade Skolinspektionen elever på ett sätt som väcker allvarliga frågor. Det handlar inte bara om vad som undersöks, utan hur.
I intervjuerna säger utredaren exempelvis: “En del vetenskapliga saker är ju helt säkra…” – och introducerar därmed en värdering innan eleven ens svarat. I flera fall ombeds elever också ta ställning till religiösa berättelser: är de “på riktigt” eller “bara en berättelse”? Berättelser som vissa elever dessutom uttrycker att de inte fått ta del av eller vet något om. Därmed förs barn in i en situation där de inte bara beskriver undervisningen, utan förväntas värdera tro även om de inte ens vet något om det som efterfrågas.
Detta är inte trivialt. Det är styrning. Detta strider mot grundläggande principer i en rättsstat.
Regeringsformen kräver att myndigheter är sakliga och opartiska. Barnkonventionen slår fast barns rätt till tankefrihet och religionsfrihet. Det innebär inte bara rätten att tro utan också rätten att slippa påverkan från staten i sådana frågor. Problemet blir ännu större eftersom det handlar om barn. De svarar inte fritt. De svarar i relation till en vuxen, och i detta fall en statlig myndighet. De försöker förstå vad som är rätt svar.
I en skola där elever kan ha en kristen identitet förstärks detta ytterligare. Elever kan anta att de förväntas svara “kristet”. De kan lägga till resonemang från hemmet eller kyrkan. De kan anpassa sina svar, inte efter vad de faktiskt upplevt, utan efter vad de tror förväntas av dem.
Då uppstår ett allvarligt problem: vi vet inte längre vad svaren egentligen speglar. Och om svaren inte är tillförlitliga, hur tillförlitlig är då tillsynen?
Skolinspektionen har ett långtgående mandat. Just därför måste dess arbete vila på en grund av obestridlig objektivitet. När frågor blir ledande, värderande eller suggestiva riskerar granskningen att själv bli en form av påverkan.
Detta handlar inte om att undandra sig tillsyn. Tvärtom. Seriös tillsyn är avgörande. Men den måste själv tåla granskning. När staten möter barn måste den vara som mest återhållsam. Här tycks det motsatta ha skett. Mot denna bakgrund har en JO-anmälan nu lämnats in för att pröva om Skolinspektionens agerande lever upp till rättsstatens krav.
Stefan Häggström
Rektor och legitimerad lärare i religionskunskap, Broskolan i Örnsköldsvik
