Allt blir så mycket lättare om man blundar, förenklar och ser världen enbart ur sitt eget perspektiv. Allra tydligast märks det i debatten om slöjan och burqan.

För många, särskilt på vänsterkanten, handlar det bara om frihet:

”Alla ska få bära eller inte bära slöja. Det är ju bara ett tygstycke.”

Men om det verkligen bara är ett tygstycke – varför döms då kvinnor i Iran till fängelse för att de inte bär det?

Jag minns en gång när jag följde efter en kvinna in i en livsmedelsbutik. Hon stannade precis innanför dörren, såg sig omkring och när hon inte såg några landsmän tog hon snabbt av sig slöjan.

Svenskar förstår ofta inte att slöjan för många invandrarkvinnor är kulturkontrollens flagga och burqan islamismens fana.

Men vi förstår, för vi har levt det.

Den som aldrig blivit gripen på grund av sitt hår, den som aldrig blivit slagen, den som aldrig förlorat en syster eller vän på grund av ”obligatorisk slöja”, kan inte förstå djupet av denna smärta.

För vissa är slöjan bara ett tygstycke.

För oss är den minnen av rädsla, hot och kvävda skrik.

En gång visade en kvinna mig sina sår på ryggen. Hon hade gått ut utan sjal. När hon kom hem ”välkomnades” hon av sin man – med ett bälte.

Slöjan handlar inte om tro.

Slöjan handlar om kontroll över kvinnans kropp och liv.

Frihet är ingen gåva till vissa.

Frihet är en rättighet för alla.

Jag står vid de kvinnors sida som ännu inte vågar tala, men vars tystnad skriker.

Jag står vid hennes sida som med lättnad tar av sig slöjan när kulturpoliserna inte ser.

Någonstans inom mig gnager känslan av att många svenskar blundar för kvinnors ofrihet — av konflikträdsla.

Det är så mycket enklare att ignorera de tystas längtan efter frihet än att utmana de starkas krav på kontroll.

Soheila Fors

Författare, föreläsare, kristdemokrat, exiliranier

Följ Soheila Fors på Facebook HÄR