Låt oss leka med den här tanken: Tänk om Israels artist i Eurovision hade gått ut och hetsat mot Sveriges representant Felicia och krävt att Sverige skulle uteslutas ur tävlingen av politiska skäl.

Tror någon på allvar att European Broadcasting Union hade accepterat det? Självklart inte. Israel hade fått en varning direkt och om det fortsatt hade en diskvalificering legat nära till hands.

Men när hetsen riktas mot Israel verkar helt plötsligt andra regler gälla.

Trots att Israel befinner sig i en situation som på många sätt kan jämföras med Ukraina så tolereras krav på bojkott och uteslutning.

Den typen av dubbelstandard har faktiskt ett namn. När Israel särbehandlas negativt är det enligt IHRA:s (International Holocaust Remembrance Alliance) definition ett exempel på klassisk antisemitism, en definition som de flesta delar av Europa och västvärlden ställt sig bakom.

European Broadcasting Union har liksom SVT många frågor att besvara, men kommer tyvärr undan med det då Sveriges och stora delar av Europas journalistkår medvetet lägger locket på.

Jag bävar faktiskt inför Eurovision Song Contest i Wien i maj.

Erfarenheten visar tyvärr att det riskerar att bli samma sak igen, nämligen hot, hets och en obehaglig stämning riktad mot den unga israeliska artisten och den israeliska delegationen, enbart på grund av att dessa representerar Israel.

När andra artister offentligt hetsar mot en deltagare i tävlingen i media, särskilt mot någon som redan lever under ett av världens största säkerhetshot just på grund av sitt israeliska medborgarskap, bidrar de direkt till att öka riskerna.

Den typen av uttalanden kan trigga en redan aggressiv och radikaliserad pro-palestinsk aktiviströrelse och förvärra säkerhetsläget, inte bara för den israeliska delegationen utan för hela evenemanget.

Därför måste European Broadcasting Union nu bli betydligt tydligare och hårdare i sitt agerande.

Det finns inte en chans att EBU hade accepterat om ryska aktivister hade fyllt gatorna utanför arenan, köpt upp biljetter till evenemanget för att organisera burop mot Ukrainas bidrag i Eurovision eller om andra artister i media hade hetsat mot den ukrainska artisten.

Detta är fullständigt oacceptabelt i ett tävlingssammanhang. Samma princip måste gälla alla tävlande länder.

Annars visar man att reglerna som sagt inte gäller lika för alla. Klassisk antisemitism.

Det är värt att påpeka att EBU faktiskt införde nya regler under 2024 som tydligt säger att artister och delegationsmedlemmar inte får använda tävlingen för hat eller öppet hetsa och kritisera andra deltagare kopplat till tävlingen. Dessa regler infördes just på grund av det fruktansvärda och obehagliga hatet mot den israeliska artisten i Malmö 2024, som var fullt av antisemitism och rasism mot israeliska medborgare.

Det drabbade inte bara artisten, utan även israeliska Eurovision‑fans som besökte Malmö. De uppmanades att inte tala hebreiska öppet, att gömma judiska och israeliska symboler och att inte visa Israels flagga, trots att det var Eurovision, ett evenemang som ska stå för mångfald och respekt.

Men uppenbarligen har det hittills varit mer på papper än i praktiken.

Under Eurovision 2025 var hetsen mot den israeliska artisten nästan lika intensiv som tidigare år, vilket visar att dessa regler ännu inte resulterat i konkreta åtgärder eller ett verkligt skydd.

Man ställer sig då frågan om det har att göra med att European Broadcasting Union medvetet ser mellan fingrarna när det gäller den judiska staten? Är det på grund av rädsla? Är det på grund av att EBU:s ordförande och medarbetare sympatiserar med den antiisraeliska mobben?

Frågorna är många, men en sak är säker.

Det är inte så här vi beter oss i den västerländska och civiliserade delen av världen.
Vi kan bättre än så här.

Det måste bli slut på den här otäcka och Israelhatande masspsykosen som just nu får oproportionerligt utrymme i de flesta kulturella- och mediala sammanhang.

Enough is enough!
Am Yisrael Chai!

Axel Otterberg

Statsvetare och samhällsdebattör