
Det är skillnad på invandrare och invandrare. Vissa vill ha frihet och sekularism, andra vill återupprepa den islamism och socialism de flydde från. Detta skriver Mosa Sebdani och Hanna Tehrani.
Många av oss kom till Sverige med förhoppningen att om vi lär oss språket, arbetar och bidrar så får vi chansen att leva i ett sekulärt, tryggt och fritt samhälle. Vi tog den möjligheten på större allvar än vad svenskarna själva verkar har gjort, och nu röstar allt fler invandrare på Sverigedemokraterna. Enligt SCB mångdubblades SD:s stöd bland väljare med utländsk bakgrund mellan 2014-2017. Bland män gick det från 2,5 till 15,4 procent, bland kvinnor från 1,6 till 10,3 procent, och trenden ser inte ut att avta.
Vilka är dessa väljare? Det är inte en homogen grupp, och det är just det som är poängen. Invandringen till Sverige rymmer människor med olika bakgrunder, erfarenheter och värderingar; både de som flyr förtryck och de som sympatiserar med förtryckande idéer, de som söker ett sekulärt och fritt samhälle, och de som bär med sig ideologier som är oförenliga med sådant. Att behandla dessa grupper som en homogen massa, “invandrarna”, har varit analytiskt felaktigt och kontraproduktivt, och har fått konsekvenser som vi nu lever med.
Ta de som kom från forna Jugoslavien. Nästan 100 000 flyktingar kom under 1990-talet. De flydde otrygghet, våld och separatism. De lärde sig svenska, tog jobb och köpte radhus i förorterna. De gjorde exakt det som det svenska samhället förväntade och beskrivs som en framgångssaga. Nu ser de samma förorter präglas av skjutningar och gängkriminalitet. De har jobbat hårt för att bli en del av svenska samhället, och vägrar se det rivas ner.
Vi som kom från Iran kom för att slippa islamism, för att sedan se hur samma strukturer tog form runt oss igen. I februari 2025 avslöjades det att Imam Ali-moskén i Järfälla, nordens största shiamoské, enligt Säpo använts som plattform för iransk underrättelseverksamhet mot exiliranier. Imamen hade verkat i fjorton år. Samma regim vi flytt bedrev spioneri genom en skattesubventionerad moské i en Stockholmsförort, och den politiska reaktionen var ett tweet.
När Sameh Egyptson 2023 lade fram sin avhandling om Muslimska brödraskapets nätverk i Sverige blev responsen inte vetenskaplig debatt, utan en åtalsanmälan. Förundersökningen lades ner, Egyptson friades, men den debatt som borde ha uppstått kvävdes.
Att problemen växer visar Forum för levande historias undersökning från februari 2026; andelen elever med negativa attityder mot hbtq-personer har ökat från 3 till 15 procent sedan 2013. Bland svenskfödda elever med utlandsfödda föräldrar är siffran 22,6 procent – mer än dubbelt så hög som bland elever med inrikes födda föräldrar.
Under 2000- och 2010-talen räckte det att stämpla kritik som rasistisk för att döda debatten. Det drabbade inte bara svenskar utan även invandrare som kände igen mekanismerna från sina hemländer. Det politiska vakuumet som SD fyllde skapades aktivt av andra partier.
Socialdemokraterna byggde relationer med islamistiska organisationer istället för sekulära muslimska röster. Miljöpartiet kunde inte skilja islamismkritik från rasism. Moderaterna fokuserade ensidigt på sysselsättning, en hållning de övergivit i regeringsställning, men först efter att problemen blev omöjliga att ignorera och under press från SD. Det var SD som lyfte problemen när alla andra teg.
För många invandrargrupper; bosnier, serber, kroater, eller för den delen iranier, assyrier och kurder, är det en självklarhet att man är stolt över och står upp för sitt land, sin kultur, och sitt ursprung. Vi förväntar oss att även svenskar ska dela den hållningen. Vi förväntar oss att de som inte respekterar det svenska samhället ska utvisas, och att medborgarskap ska förtjänas.
Denna hållning är inte kontroversiell i Teheran, Sarajevo, Bagdad eller Damaskus, men i Sverige betraktas det som extremt. Att SD är det enda parti som konsekvent uttryckt den hållningen förklarar också en stor del av stödet.
De invandrare som nu röstar på SD gör det för trygghet, stabilitet och bevarandet av det samhälle de valde att bli en del av. Det är ett politiskt ställningstagande grundat i erfarenhet.
Många av oss kom hit för att leva i ett fritt och tryggt land, och vi tog friheten och tryggheten på allvar. Det är dags att resten av svenskarna gör detsamma innan det är försent att återupprätta.
Mosa Sebdani, Samhällsdebattör
Hanna Tehrani, Författare och läkare, Sverigedemokraterna