Större delen av mitt yrkesliv har jag arbetat som jurist med migrationsfrågor. Först som ombud och biträde för asylsökande och andra migranter, sedan som tjänsteman på olika migrationsmyndigheter och slutligen åter som ombud för hjälpsökande migranter.

Detta kan förefalla vara motstridigt men jag har aldrig upplevt det så. I båda rollerna har min målsättning varit densamma: De som behöver skydd ska få skydd, de som behöver sina familjer ska återförenas med dem och de som på dessa grunder kommit hit och gör rätt för sig ska inte utsättas för diskriminering och särbehandling. Men den som inte har rätt att vara här och som inte respekterar våra lagar och samhällsstruktur ska inte vara här.

Mitt arbete i båda dessa roller har också fått mig att inse att den storskaliga migrationen till Sverige medfört samhällsproblem som kräver att invandringen minskar. Det är inte hjärtlöst att tycka det. När det goda samhället upphör att vara det kan det inte längre hjälpa någon. Varje förälder vet att man inte kan hjälpa sina barn om resurserna tar slut för att man har varit överdrivet generös mot andra.

Lockelsen till Sverige och Europa har lett till att tusentals människor förlorat sina liv på haven, människor vars huvudsakliga motiv till migrationen var drömmen om ett bättre liv, och mer sällan något direkt livsfarligt hot.

Så som migrationspolitiken tidigare varit utformad hos oss liknade den väldigt mycket reklamen för lotterierna hos Svenska Spel. ”Plötsligt händer det” Man kunde få uppehållstillstånd, bli omhändertagen och livet ordnade sig, om man haft tur. Jag anser att sådan politik egentligen är en slags märklig avart av etnocentrism och i grunden hjärtlös.

Jag stödjer därför merparten av regeringens nuvarande migrationspolitik. Avskaffandet av möjligheten till spårbyte var i sig en nödvändig reform, men personligen anser jag att man borde ha infört övergångsbestämmelser. I övrigt är den nya politiken förnuftig.

Jag är kristen men är inte någon aktiv utövare av religion. Däremot är jag aktiv kristdemokrat. Nu vill vissa företrädare för Svenska kyrkan och vissa debattörer i media hävda att jag inte kan vara en god kristen om jag är kristdemokrat och stöder regeringens migrationspolitik.

SE ÄVEN: Biskop anklagar KD för ”okristen” migrationspolitik

Ett politiskt parti i regeringsställning måste agera utifrån sin syn vad som är bäst för samhället och Sveriges befolkning i helhet. KD är inte en intresseorganisation för Svenska kyrkan. Bara därför är kritiken obefogad.

SE ÄVEN: KD vill ha nytt personalregister efter äldrevåldtäkter

Vid närmare eftertanke tycker jag att påståendet att vi kristdemokrater inte är goda kristna är höjden av självgodhet och bigotteri. Detta är en ny variant av den slitna propagandatesen att ”godhet” endast kan finnas inom ramarna för vänstervriden och vänsterliberal samhällssyn.

SE ÄVEN: 12-åring förnedringsrånad – jämnåriga misstänks

Jag vet inte vad Stockholms stifts biskop har gjort i den heliga gästfrihetens namn. Jag tror inte att deltagande i antisemitiska demonstrationer räknas dit. Jag har personligen under mitt liv hjälpt hundratals människor att få skydd i Sverige. Det är ingenting som jag ångrar, tvärtom. Varken min tro, min moraliska kompass eller min politiska orientering påverkas av dessa utspel mot KD.

SE ÄVEN: Holmgren: Lyssna på islamisterna – innan det är för sent

Lite konspiratoriskt kan jag inte släppa känslan av att någon medvetet kläckt detta som en idé till politiskt krypskytte mot KD, nu när vi närmar oss valet. Ur min synvinkel är det dock ett skott i foten.

Max Simic

Kristdemokraterna, Södermalm