Folkhemmet byggdes som en vision om jämlikhet, solidaritet och trygghet. Men socialdemokratins folkhem har i praktiken blivit en arena för värdesignalering, politisk opportunism och maktutövning, där ideal om öppenhet och rättvisa ofta fått ge vika. Historien visar att partiet ofta prioriterat sin egen ideologi framför folkets bästa, från steriliseringslagarna på 1930-talet till dagens migrationspolitik.

Redan på 1930-talet drev socialdemokratiska regeringar igenom steriliseringslagarna 1934 och 1941, som möjliggjorde tvångssterilisering av cirka 63 000 personer, främst kvinnor, samer, unga och personer med funktionsvariationer, ofta utan samtycke, under förevändning att “förbättra befolkningens kvalitet”. Tusentals individer kränktes på grund av rashygieniska teorier, och partiets ansvar är odiskutabelt.

Under 1960- och 1970-talen framhöll Olof Palme att skolan skulle bli “spjutspetsen” för att forma socialdemokratiska medborgare. Skolan, som borde fostra kritiskt tänkande, blev istället ett verktyg för ideologisk påverkan, vilket kan ses som ett svek mot elevernas demokratiska rättigheter.

IB-affären på 1970-talet visar ytterligare ett svek, denna gång mot demokratin. Informationsbyrån övervakade svenska medborgare och registrerade åsikter, särskilt hos vänsteraktivister, fackliga företrädare och personer med internationella kontakter. Socialdemokraterna gav indirekt sitt stöd, och journalister som avslöjade verksamheten dömdes för spioneri, vilket visar hur makt prioriterades framför rättssäkerhet och yttrandefrihet.

Partiets engagemang i lotteriverksamhet har också kritiserats. Lotterierna, drivna av personer med koppling till kriminalitet, utnyttjade ekonomiskt utsatta grupper, där fattiga pensionärer satsade pengar i hopp om vinster som aldrig kom. Idealen om jämlikhet och solidaritet underminerades här av ekonomiskt utnyttjande av de mest sårbara.

Opportunism syns tydligt i migrationsfrågan. Magdalena Andersson hävdar på senare år att partiet alltid stått för en stram migrationspolitik, trots tidigare ledare som Stefan Löfvens uttalanden om att ”Mitt Europa bygger inga murar!”. Reaktionen, med kommentarer som ”Tror de inte att vi minns?”, talade sitt tydliga språk från verkligheten. Partiet försöker här maximera opinionspåverkan utan konsekvent ärlighet gentemot väljare och allmänheten.

Nyligen har Socialdemokraterna kopplats till AiP, som tidigare kritiserat SD för trollkampanjer men själva avslöjats för omfattande informationspåverkan. Detta visar på bristande moral och transparens, där partiet använder information som politiskt verktyg.

Sammantaget visar dessa exempel att det inte är moraliskt försvarbart att stödja ett parti som vänder kappan efter vinden, utnyttjar statliga institutioner och media för ideologisk påverkan, och där ledare upprepade gånger ertappats med osanningar. Historien visar att Socialdemokratin ofta satt makt och ideologi före individens rättigheter, demokratin och sanningen – ett svek som inte får glömmas.

Kanske Kjell Bergkvist släppt bokstaven ”D” nu och ändrat sig till ”Vad som helst men aldrig S”?

Stefan Häggström