När en svensk ledarskribent öppet hoppas att Iran ska sänka ett amerikanskt hangarfartyg har den utrikespolitiska debatten passerat en gräns.

Det är precis vad Peter Kadhammar gör i Aftonbladet. I en kommentar argumenterar han för att världen skulle bli tryggare om Iran lyckas sänka ett amerikanskt hangarfartyg, med omkring 6 000 människor ombord!

Det är inte en analys. Det är en cynisk fantasi om massdöd, presenterad som fredspolitik.

I stora delar av svensk opinionsjournalistik är reflexen densamma, USA är alltid huvudproblemet.

När antiamerikanismen går före allt annat, och när världen betraktas genom den linsen blir slutsatserna lika absurda som förutsägbara: Om USA förlorar, då vinner freden.

Det är denna logik som gör att en svensk skribent i ett av landets största medier kan beskriva ett massangrepp mot amerikanska soldater som ett möjligt steg mot stabilitet.

Men verkligheten i Mellanöstern är betydligt mindre ideologiskt bekväm.

Den iranska regimen är en teokratisk diktatur som bland annat:
-skjuter demonstranter på gatorna
-fängslar och torterar oppositionella
-finansierar miliser och terrorgrupper i regionen
-Öppet hotar andra stater

Det är denna regim Kadhammar i praktiken hoppas ska genomföra ett spektakulärt militärt angrepp. Att kalla det ett fredsargument är ett retoriskt trick.

Vad skulle faktiskt hända tror han? Om Iran verkligen sänkte ett amerikanskt hangarfartyg skulle det vara en av de största attackerna mot USA:s militär i modern tid. Konsekvensen skulle bli ett krig av en helt annan skala.

Föreställningen att ett sådant angrepp skulle göra världen tryggare är inte realism, det är geopolitisk dagdröm.

Hangarfartygen finns där av en anledning

Amerikanska hangarfartyg i regionen är ett instrument för avskräckning. De är där för att signalera militär styrka och därmed förhindra att konflikter eskalerar.

När amerikansk närvaro försvinner uppstår maktvakuum. Historien från Irak, Syrien och Libyen visar hur snabbt sådana vakuum fylls av miliser, krigsherrar och regionala makter.

Alternativet till amerikansk makt är sällan fred.

Det mest talande i Kadhammars text är kanske inte slutsatsen, utan hur lätt den passerar som opinionsmaterial i svensk offentlighet.

Att hoppas att tusentals människor ska dö, så länge de är amerikaner, presenteras som en legitim utrikespolitisk analys.

SE ÄVEN: Aftonbladet-profil hoppas Iran sänker hangarfartyg

Det säger något om tillståndet i den svenska debatten.

Fred uppnås inte genom att romantisera attacker mot soldater.
Och definitivt inte genom att hoppas på krigets första stora katastrof.

Lasse Ört

Knivsta