Islam är inte en religion utan en politisk ideologi blandad med religion. Det är därför man säger att Mohammad var den sista profeten. Mohammad blandade de tidigare religiösa böckerna och tog något från varje håll för att ha religiösa föreskrifter. Men från de första dagarna var Mohammad ute efter att ta makten.

Före sin profetförklaring ägnade sig Mohammed tillsammans med sina kusiner åt röveri mellan Yathrib och Mecka. Khadija, en av tidens handelsmän och politiker, tog Mohammad under sin kontroll genom äktenskap för att förhindra ytterligare skador.

Efter att Mohammad förklarade sin profetia skickade han brev till flera kungar och härskare (specifikt Rom, Iran och Abessinien) och sade att antingen ska ni anta islam, betala jizya eller gå i krig. Mohammad, som var isolerad i Mecka, migrerade tillsammans med ”sina följeslagare” till Yathrib genom ett avtal med Aws- och Khazraj-stammarna. Efter att ha ändrat stadens namn till ”Medinat al-Nabi” grundade han den islamiska månkalendern. Denna migration var helt politisk.

I början hade Mohammad Jerusalem som sin heliga stad, men senare, med tanke på hans avsky mot judarna, ändrade han den till Mecka. Efter ankomsten till Medina erövrade han judiska stammar som Fadak, Banu Qaynuqa och Banu Nadir. Under det femte året stred han dock mot Banu Qurayza och dödade mellan 700 och 900 judiska män och tog deras kvinnor och barn som fångar.

Vilken profet hade haft en armé och krigat om hans religion inte varit politisk?

Mohammad lovade sina följeslagare ”Khosrows skatter och Caesars land” (Persien och Rom) i Koranen. Och i samma Koran förklarade han att så länge hela världen inte har kommit under islams herravälde kommer jihad (kampen) att fortsätta. Det var också han som i sin Koran befallde att den som inte accepterar islam ska dödas.

Allt detta är bara ett axplock av det som gjorde att Mohammads stam byggde sitt imperium och att Quraysh skulle härska över hela världen. Förintelsen av Egyptens civilisation och förvandlingen av landet till ett helt arabiskt land, främmande för sin historiska identitet, kommer endast från en politisk strategi.

Påbud som att ta ut skatt (khums och zakat) från medborgarna kan endast motiveras ur en politikers perspektiv, och skapandet av en central statskassa (Bayt al-mal) kan endast förstås och förklaras i en politisk kontext.

Att sända härskare till olika delar av världen från kalifen (sunnitisk tradition) eller från imamens ställföreträdare (shiitisk tradition) är också en annan bekräftelse på islams politiska natur. Dessa exempel, och hundratals andra genom historien, räcker för att bevisa att islam inte är en religion utan en politisk ideologi.

Karl Mattias Bergsten

Jurist och människorättsaktivist

Före detta advokat i Iran