Sverige har sedan 1970-talet tydligt förlorat sin ställning som en internationell förebild inom ekonomi och socialt välstånd. En gång var vi mer framgångsrika än länder som exempelvis Danmark. I dag framstår det som om Danmark har hittat sin egen framgångsrika väg, som tagit fasta på att det är extra viktigt att stärka tron på sin egen kultur vilket görs klart även för deras migranter från första dagen. Vi har gjort tvärtom, vilket skapat oss många problem.

Efter drygt 50 år med försök till genomtänkt men skiftande invandringspolitik är det hög tid att utvärdera resultaten av vårt agerande. Klarar vi att ompröva vad som inte fungerade?

Denna artikel kommer att diskutera perspektiv från en av Europas mest respekterade tankesmedjor (ODI Global) som rekommenderade oss i en rapport från dec 2022 att hantera utmaningen att hitta modiga politiker och ledare som kan framföra politiska narrativ som främjar tolerans och social sammanhållning. Vi är inte där än, men låt oss reflektera över några av de svåra frågorna som kräver omprövning på djupet.

Vad borde prioriteras?

Nedan följer exempel på självförvållade problem som många anser att våra politiska ledare har misslyckats eller avstått från att adressera. Svenskarna ifrågasätter nu om våra politiker agerar för att förbättra livet för oss eller om det är svenskarna som bör anpassa sig till kulturer som är längst bort från oss enligt World Value Survey. Vi har varit dåliga hittills på att avslöja och sätta gränser för externa krafter som vill utnyttja Sveriges kravlösa gästfrihet.

Mångkulturen förvirrar och försvagar Sverige.

För att underlätta invandring från muslimska länder infördes kravlös mångkultur 1997 av Göran Perssons S-regering, med stöd av nästan alla partier utom Moderaterna. Detta har inneburit att svenskarna ska anpassa sig för migranterna, trots att Sverige redan var ett av de mest invandringspositiva länderna i Europa. Kanada hade dåliga erfarenheter av mångkultur och drog tillbaka det 2001, då det bland annat försvagade den viktiga sammanhållningen i landet.

Åtgärd: Mångkulturlagen måste avvecklas och stärka de migranter som vill integreras.

Analfabeter utan svenska språkkunskap ska inte få rösta

Att lyckas på den svenska arbetsmarknaden kräver språkkunskaper i svenska, enligt alla partier. Trots detta har främst Socialdemokraterna, med stöd av andra vänsterpartier, avskaffat kraven på språkkunskaper för svenskt medborgarskap. Idag finns hundratusentals individer i Sverige utan nödvändiga språkkunskaper, vilket ofta leder till ett helt liv på bidrag.

Åtgärd: Återinför kravet på språkkunskaper för medborgarskap och stärk kopplingen till svensk historia och kultur. Nuvarande fördröjning i riksdagen är pinsam för motståndarna.

Brödraskapet ska inte välja egna riksdagsmän hos S

Även om bara en mindre del av muslimerna är islamister, har många partier, i jakten på mångfald, samarbetat med islamistiska ledare från Muslimska brödraskapet, vilket blottar en dubbelmoral. Brödraskapets styrka ligger i dess organisation och de framställde sig tidigt som företrädare för alla muslimer. Redan 1994 ingick Socialdemokraterna ett avtal med extrema muslimska organisationer under Brödraskapets ledarskap för att vinna röster, vilket underminerar S trovärdighet att prioritera Sveriges intressen.

Åtgärd: Media och övriga partier bör belysa detta svek mot svenska värderingar och intressen om Socialdemokraterna inte lyckas med nödvändig omprövning själva.

Politikerrollen kräver både kompetens och integritet

Våra gamla politiska partier har misslyckats med att attrahera engagerade medlemmar, vilket bekräftas av en dramatisk nedgång i medlemsantal, i snitt cirka 80 procent under de senaste 50 åren. De kvarvarande medlemmarna har inte varit tillräckligt starka för att sätta gränser för sina partiledningars ogenomtänkta beslut som kommit att ångras. Partierna behöver locka till sig begåvningar som inte är broilers.

Nya partier, som vill förnya politiken, ställs inför hinder av de stora mediernas avsiktliga ointresse och spärren på 4 procent till riksdagen. Nya politiker behöver sträva efter valsamverkan för sina små partier som ett temporärt sätt att bryta den gamla politiska stagnationen och andra låsningar.

Åtgärd: Politiskt intresserade medborgare måste bli medlemmar i partierna. En viktig gärning för att rädda Sverige. Det är där politiken skapas, och vi som förstår detta måste aktivt delta istället för att sitta passiva och kritisera i tv-soffan.

Sammanfattning

Vi behöver modiga politiker och ledare som kan presentera politiska narrativ som främjar tolerans och social sammanhållning. Vi är innovativa och konstruktiva men är hittills för lata och fega, trots att vi förstått att våra politiska partier behöver hjälp för att kunna förnyas. Endast så kan Sverige åter bli stolt över sin utveckling.

Lars Bernhoff

Senior civilekonom

Medborgarperspektiv