Igår publicerade Expressen sin granskning av hur ett islamistiskt nätverk utnyttjat det svenska välfärdssystemet. Det är utmärkt att det granskas – men det är inte pengarna som är det viktiga, utan värderingarna. Detta skriver Fredrik Svensson.
Expressens granskning “Islamister flyr Sverige – lämnar efter sig miljoner i obetalda skatteskulder” är viktig, men faktiskt bara toppen av ett mycket större isberg. Det är inte de ekonomiska brotten som utgör den största faran för Sverige – det är hur ett parallellt skolsystem under decennier har fostrat tusentals barn i en världsbild som står i direkt konflikt med demokratiska fundament.
Sedan 1990-talet har friskolor med stark religiös och ideologisk profil vuxit fram, och vissa av dem har systematiskt underminerat demokratiska normer: könssegregering, auktoritära ledarstrukturer, religiös lagstiftning före svensk lag och ett “vi och dem”-tänkande där det sekulära samhället uppfattas som misstänkt eller fientligt. När Säpo och Skolinspektionen till slut slog till fattade bolagen beslut om att stänga flera skolor just för att “barn är i riskzonen för radikalisering och samhällelig separatism”.
Den stora faran är inte bara de fall som avslöjats, utan att ingen nationell kartläggning har gjorts över hur de eleverna socialiserades — och vilken värdegrund de nu bär med sig som vuxna. I stället för att följa upp idéerna man planterat i dessa skolor pratar media nästan enbart om pengar. Det är bekvämt – men det låter den djupare samhällsutmaningen fortsätta osedd.
Sedan migrationsvågen 2015 förstärktes problemet. När stora grupper kom till Sverige från länder med svag demokratisk tradition och stark religiös konservatism, mötte de redan existerande parallella nätverk – inklusive islamistiska friskolor – med stort näringsutrymme. Det blev en förstärkt påfyllning till de ideologiska murar som redan byggts. Det här handlar inte om kulturkrock utan om ideologisk infiltration: en generationsförsörjning av normsystem som inte värdesätter demokrati på samma sätt som det svenska samhället.
Forskning visar på just denna fara. Jesper Falkheimers studie om radikalisering i skolan identifierar tydliga anti-demokratiska värden även inom skolmiljöer och poängterar att vissa miljöer kan sprida antipluralistiska, auktoritära idéer. Andra studier, som utredningar om segregerade skolor, visar hur skolvalspolitik och segregationen i svenska kommuner bidrar till att vissa skolor blir ideologiskt homogena och därmed särskilt sårbara för odemokratiska influenser. Dessutom drivs forskning vid Göteborgs universitet för att studera hur religiös extremism påverkar skolresultat, integration och samhällstilit.
Sveriges politik och offentlig debatt har visat en farlig naivitet. Det är lätt att jaga ekonomiska oegentligheter, men att utmana ideologiska strukturer kräver mod, långsiktighet och ett politiskt ställningstagande: Ska statliga medel få finansiera skolor som systematiskt fostrar normer som underminerar demokrati och jämställdhet?
Om Sverige inte ställer dessa frågor nu, finns risken att vi om tjugo år står där med generationer som aldrig fått en sund demokratisk fostran. Det är ett säkerhetshot i sin mest subtila form — och det kräver ett svar som är lika strategiskt som strikt.
Fredrik Svensson
Samhällsdebattör och observatör
