Det var den 28 februari som nyheten om att Ali Khamenei, Irans religiösa diktator, hade dödats spreds över världen. Den 3 mars cirkulerade obekräftade uppgifter på sociala medier om att hans son, Mojtaba Khamenei, skulle efterträda honom. Denna nyhet varken bekräftades eller dementerades – fram till alldeles nyligen, då Expertrådet officiellt bekräftade hans succession.

SE ÄVEN: Khameneis son väntas bli Irans nye högste ledare

Huruvida Ali Khamenei verkligen har dödats eller inte är för skribenten av dessa rader fortfarande höljt i dunkel. Förklaringen är följande: de bilder som publicerats och påstås visa fyndet av hans kropp föreställer honom i ett hus med tegel- och cementväggar, där en träbjälke fallit över honom. Att en person som Khamenei skulle bo på en sådan osäker plats väcker i sig frågor.

En annan anmärkningsvärd punkt är att hans kropp framstår som helt intakt och ”färsk”, utan minsta brännskada eller sår – något som inte stämmer överens med uppgiften om att trettio missiler ska ha träffat hans bostad. Om hans död verkligen orsakats av missilträffar borde åtminstone spår av brännskador eller andra skador ha varit synliga. Detta kan naturligtvis vara en konstruktion från regimens underrättelsetjänster för att kunna hävda att han varit beskyddad av Gud och därför inte drabbats fysiskt, som en enligt deras uppfattning ren kropp.

Personligen föreställer jag mig att avlägsnandet av Khamenei från maktpyramiden i den islamiska republiken har skett i syfte att förlänga regimens liv och utförts av personer inom själva systemet.

Men vårt ämne här är efterträdandet av hans son, Mojtaba. Även om nyheten om att han dödats också spreds och bekräftades under de första timmarna, såg vi senare att trots nyheten om Ali Khameneis död (samt flera andra släktingar som Khameneis hustru, Mojtabas hustru (Haddad-Adels dotter), Mojtabas barn, Mojtabas syster Hoda och Ali Khameneis svärson) så meddelade den islamiska republiken att Mojtaba var vid liv.

Cirka 24 timmar efter att hans succession tillkännagivits har han ännu inte visat sig offentligt för att åtminstone säga några ord till iranierna. En möjlighet är att även Mojtaba har gått under och att den islamiska republiken försöker använda dessa falska nyheter för att, för det första, skapa sammanhållning i sina egna legosoldaters hjärtan. Ett exempel på detta är den nationella oppositions-parollen ”Detta är inte sista striden, Pahlavi kommer tillbaka” har stulits och approprierats till regimens fördel och blivit ”Detta är inte sista striden, Khamenei kommer tillbaka”.

För det andra kan regimen med dessa nyheter försöka hålla den verkliga efterträdaren skyddad från amerikanska och israeliska angrepp och tillkännage denne vid en mer lämplig tidpunkt.

En annan möjlighet är att Mojtaba i verkligheten inte har dödats och att Revolutionsgardet genom en kupp, och genom att sätta Expertrådet under press, har fört Mojtaba till makten. Målet kan vara att skapa en iransk motsvarighet till Saudiarabiens Mohammed bin Salman och med ytliga reformer blåsa nytt liv i regimens kropp.

På detta sätt tar den så kallade principfasta falangen i praktiken segertrofén från reformisterna, som strävade efter ett styre under Hassan Khomeini eller Hassan Rouhani. Vad som dock står klart är att åtminstone Mojtaba Khameneis meritlista från protesterna 2009 och framåt visar att han är en mer obarmhärtig person än sin egen far. Som exempel kan nämnas elimineringen av hans nära och förtrolige vän Saeed Emami. Även i fallet med dödandet av Ebrahim Raisi, den tidigare presidenten för den islamiska republiken, är Mojtabas spår synliga.

Självfallet saknar Mojtaba allmän acceptans. Folket skanderade nyligen ”Mojtaba, må du dö, så att du aldrig ser ledarskapet”. Även bland många av Irans usurperande mullor betraktar hans succession som ett ”arvskifte” av makten. De anser att denna utnämning strider mot ordalydelsen i artikel 109 i den islamiska republikens konstitution, och att Mojtaba saknar nödvändig vetenskaplig kompetens för att utfärda rättsliga utlåtanden inom fiqhens olika kapitel.

Till syvende och sist, med tanke på den stora mängden motstridiga uppgifter och den totala bristen på transparens från maktstrukturen, går det inte att med säkerhet uttala sig om vad som sker bakom kulisserna. De befintliga indicierna visar dock att varje scenario – vare sig det gäller Ali Khameneis död, Mojtabas succession eller hans eliminering – i slutänden kan förstås inom ramen för den islamiska republikens och Revolutionsgardets strävan att bevara och återproducera makt.

Om denna analys är riktig är det återigen denna struktur som drar nytta av krisen och inte Irans folk; ett folk vars tusentals rättssökande och frihetsälskande människors blod fortfarande förblir obesvarat och ignorerat i maktens kalkyler.

Karl Mattias Bergsten

Jurist och människorättsaktivist

Före detta advokat i Iran